I ett demokratiskt samhälle som Sverige är det alltid okej att organisera människor som har gemensamma intressen för att lära känna varandra och tillvara ta det som förenar dem. Att bygga en demokratisk organisation kräver dock massa insatser och kunskaper i demokratiska principer. Man måste också klargöra hur samhällets normer och värderingar ska beaktas.
Det händer väldigt ofta att muslimska organisationer använder islam som en språngbräda för att komma närmare till makthavarna och på så sätt få mer makt. Många av de stora samfunden kan uppfattas som politiska organisationer, snarare än ideella. Det kan också finnas en del föreningar som bara har ekonomiska intressen och som organiserar sig enbart för att samla pengar och få del av de gemensamma ekonomiska resurserna.
Till skillnad mot många andra länder är det mycket ovanligt i Sverige att folk blandar ihop politik, religion, fritid och familjen. De flesta av oss sköter dessa delar var för sig eftersom sammanblandning av religiösa övertygelser och demokratiska principer alltid innebär en risk för friheten, och kan leda till förödande konsekvenser. Därför är det viktigt att sätta tydliga gränser mellan politik och religion. Med denna anledning har staten skilt sig från svenska kyrkan vid 2000-talets början. En skilsmässa som även gällde för de islamiska samfunden.
Det är olyckligt att Islamiska förbundet bryter mot det som står i sina stadgar. De skriver i stadgarna att de är partipolitiskt obundna, men samtidigt skulle deras främsta företrädare sitta i ett partis nationella styrelse. Det är en tragedi när folk inte ens följer de regler som de själva upprättat.
Islamiska förbundet representerar inte alla muslimer i Sverige utan de är företrädare för sina egna medlemmar. Om de intresserar sig av ett enormt inflyttande över muslimska befolkningen bör de föregå med gott exempel – ta sitt ansvar i samhället och göra alla möjliga ansträngningar för att förebygga att våldsbejakande extremister och intoleranta krafter etablerar sig i Sverige.
Vi lever i Sverige på tjugohundratalet och det är uppenbart oacceptabelt att en organisation bryter mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är en skam för oss alla.
Abshir Osman
Olli kan bara bidra med att skriva att kommentarsfältet också är öppet, men gör era eventuella kommentarer så positiva som de förtjänar att bli bemötta.
Vi har ju en f.d. ordförande i försvarsutskottet, (Somalienegern waberi) som tur var blev det stopp för den nuvarande, (omar mustafa) för fortsatt infiltration.
Mycket bra skrivet av Osman. När vi i Sverige separerade kyrkan och staten ville vi också förhindra att kyrkan och prästerna skulle få makt över politiken och våra lagar. Skall vi då tillåta prästerskapet i en för oss helt främmande religion styra i svensk politik?