Det är omöjligt att undvika de hemska scenerna från Syrien och känna medlidande med detta lands civilbefolkning som drabbas av krig och våld utan att ens ha valt sida i den pågående konflikten. Att Sverige valt att ge dessa människor en fristad tills konflikten är över är hedervärt och jag har varit stolt över att som tjänsteman fatta beslut enligt denna politik.

Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder.

En av mina senaste asylsökande ”från Syrien” visade sig vara medborgare i ett annat EU-land! Även om det land där han är medborgare är hårt drabbat av ekonomisk kris så förstår jag inte poängen med att han kommer som asylsökande till Sverige och ljuger ihop en asylberättelse som kan ge honom ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på tre år. Fast han får ju förstås då, efter beviljat UAT, både bostad, svenskundervisning  och även försörjningsstöd i tre år, om han inte kan försörja sig själv. Det är givetvis en stor fördel framför att han i stället kommit hit som EU-medborgare för då hade han måst försörja sig själv från första början.

Det känns inte bra att tänka på att detta kan vara förklaringen till att en person med ursprung i Syrien, som har sitt på det torra i ett  EU-land där han är medborgare och där han slipper krig och förföljelse, cyniskt  utnyttjar det fruktansvärda läget i sitt forna hemland för att få försörjning i Sverige i tre år.

Det är svårt att inte tappa hoppet om mänskligheten.

Det här är egentligen inget nytt. Bland folk i alla de stora asylländerna (eller utvandrarländerna, som det för många handlar om) är det väl känt att Sverige – landet i norr tar emot flest utomeuropéer och fixar och betalar allt – inte sällan mer än vad det gör för sina egna medborgare – från bostad till svenskundervisning, försörjning, läkarvård, skolgång, högre utbildning etc.

Det här är av någon anledning inget som svenska politiker vill höra talas om. Inte journalister heller. De slår dövörat till och lever i sitt eget La La Land. Det här låter dessutom som ”social turism” (egentligen grova bedrägerier…) och det existerar ju absolut inte, det har man slagit fast i svensk offentlighet. Så det ska man alltså inte tala om. Dock är detta förfarande, dessa bedrägerier och bedrägeriförsök, tämligen vanliga. De har pågått under lång tid och är väl kända bland miggor och andra som ser verkligheten med öppna ögon. De ser bland annat att före detta asylsökande människor (inte bara med syriskt ursprung) som redan har fått uppehållstillstånd – och i vissa fall också medborgarskap – i andra länder, kommer till Sverige just som ”sociala turister” för att utnyttja de svenska systemen där ”nånannan” betalar.

Ovanstående från Merit Wager där det också finns fler exempel.