Vi ser det över hela vårt land. Vi ser det på Jollen i Oxelösund, där unga starka ofta arabiska män i 20-30 års åldern gnäller och tjafsar över skitsaker.
De har flytt från krig säger de och har inget att återvända till, deras hem är bara sönderbombade ruiner och de är väldigt oroliga för sina anhöriga.
Vad fan är det för män som lämnat kvinnor och barn och oskyddade att mörda och våldta för fienden?
Hur kan en normalt funtat man lägga benen på ryggen och lämna de anhöriga kvar i ruiner?
-Pettersson undrar om det är sådana ynkryggar vi vill ha i vårt samhälle, fegisar som tänker på sig själva i första hand. Kommer de att bli bra solidariska, ansvarstagande medborgare och varför ställer inte journalisterna de kritiska frågorna? Varför lämnade du din mamma, fru, flickvän, lilla-syster i en ruinhög utan skydd?
När någon tar upp ett exempel på detta som de bortskämda männen på Jollen säger 7-klövern att de inte kan diskutera enskilda fall. Men själva, nu senast Ullenhag, tar de alltid upp tragiska exempel av drabbade i Syrien- kriget. Märkligt nog är det då alltid kvinnor och minderåriga barn. Om det vore rätt bild av de flyktingar (och ensamkommande barn) som kommer, borde vi nu ha ett enormt överskott av kvinnor och minderåriga barn bland de asylsökande. Det har jag aldrig sett i PK-media ens en gång.
Man är väl svensk i själ och hjärta? Skulle aldrig under några omständigheter lämna barn, fru och familj om det blev oroligt. Hellre skulle jag dö än att leva resten av livet i skam!
Egotrippade ynkryggar hela högen,riktiga svin utan tillstymmelse till ryggrad.
Kvinnor och barn betyder inget för de asen, annat än som reproduktionsmasiner och islamgiftspridare. Därför många duktigt indoktrinerade barn. Men de betyder inget i sig. Islam är allt i de unkna hjärnorna, och att roa sig, härja, bränna och våldta här i vårt land, i allah´s namn. För allah är stor, och vårt land är skit, redo att fördärvas än mer av dessa djur. Som de ser det. För allah och islam är allt, inget annat är nåt värt i dessa reptilhjärnekranium.
Två själar och en tanke…
Tre…