Just nu håller Anders Borg (M) och Magdalena Andersson (S) hov i SVT:s studio…
…där de debatterar arbetslösheten. Varken nu eller då, nämns Sveriges roll som västvärldens mest generösa land för asylmottagare eller den invandringspolitik som benämnts som Europas mest extrema.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna förespråkar en vidare generös och stor arbetskraftsinvandring, tillsammans med Europas största flyktingmottagning.
Är det av rädsla för medias rasiststämpel man inte vågar nämna detta? Är det av rädsla för att ge SD rätt som man inte nämner detta? Är det i rädsla för att förlora invandrarröster man inte vågar nämna detta?
Helt klart är att en av Europas högsta ungdomsarbetslöshetssiffror inte hjälps om man prioriterar nyanlända på arbetsmarknaden. Helt klart är att de arbetslösa svenska byggnadsarbetarna inte får något jobb om lediga byggjobb går till polacker och balter. Helt klart är att arbetslösheten som spås ligga på över 8% i flera år till, inte hjälps av att 10 000-tals nya arbetstagare från Afrika och Asien ska slåss om de få lediga jobben. Minns då att många välutbildade svenskar, inte minst ungdomar, sökt sig till andra länder i vår närhet för att hitta ett jobb.
Det hjälper inte att herr Borg och fru Andersson sitter och grälar om arbetslösheten om de inte inser att Sverige är fullt och inte klarar att ge jobb till alla som ska ha, så länge denna huvudlösa politik fortsätter. M ser till att kasta så många miljarder på de nyanlända att det inte finns pengar till arbetsmarknadsåtgärder. S vill höja skatterna för att få loss pengar till arbetsmarknadsåtgärder och detta i ett land där medborgarna redan ligger i topp bland de som betalar världens högsta skatter.
Både S&M fortsätter sin tystnad om migrationspolitikens påverkan av det svenska samhället.
Egentligen enkel matematik (för den som törs) 1 500 000 ”nya svenskar” de senste 25 åren, 500 000 öppet arbetslösa. Och så här ser det ut i resten av Europa också. Dra era egna slutsatser.
Det kommer vara arbetslöshet i världen så länge som vi tillämpar 8-timmars arbetsdag.
Före industrialiseringen sysselsattes i stort sett 100% av den svenska befolkningen för att kunna förtjäna sitt uppehälle. Även barn fick arbeta för att sätta mat på bordet. I takt med industrialiseringen började folk flytta in i städerna då de inte längre kunde förtjäna sitt uppehälle på landsbygden. Till en början skedde detta inte i så stor skala men då jordbruket mekaniserades tog det ordentlig fart. Människor sökte sig till industrierna för att hitta försörjning eftersom de inte behövdes inom jordbruket längre. Maskinerna gjordes jobbet.
Konkurrenssituationen inom industri och egentligen varenda bransch leder till en sak. Effektiviseringar. Dessa leder till att arbetstillfällen försvinner. Idag utförs mycket av industriarbetet inte av människor utan av maskiner. Samma sak med administration. Effektiviseringar leder till att samma arbete hela tiden ska kunna göras av färre människor för att på så sätt kunna erbjuda samma produkt till ett lägre pris än konkurrenterna.
Arbetsinsatsen från människor har historiskt minskat med tiden. De som försörjde sig inom jordbruket på 1800-talet tillbringade nästan hela sin vakna tid med arbetet men det har minskat med tiden och effektiviseringar. Sedan 8-timmars arbetsdag infördes har inget skett för att förkorta arbetsinsatsen.
Var ska vi då ta vägen?
Antingen måste helt nya arbeten skapas. Men vilka arbeten och vem ska betala för det som produceras? De arbetslösa som har all tid i världen att konsumera produkter kommer i brist på kapital inte kunna göra det om ingen annan betalar för det. Ska staten då skapa onödiga arbeten för att förse de arbetslösa med en inkomst eller ska de uppbära bidrag hela livet och aldrig få se ett jobb? Dessa människor kommer aldrig känna sig delaktiga i samhället.
Alternativet är att förkorta arbetstiden. Inget politiskt parti förespråkar detta aktivt. Om det beror på rädsla för fackföreningar, näringslivet eller väljarna låter jag vara osagt. Jag tror inte det finns någon annan väg att gå om vi vill ha ett samhälle där medborgarna arbetar, är behövda och känner sig delaktiga.
Ett stort tillflöde av invandrare kommer inte kunna ändra någonting vad gäller arbetslösheten. De jobb som skapas pga invandring (i huvudsak administrativa arbeten) vägs inte upp av tillskottet av nya arbetslösa. Varför våra politiker har snöat in på den linjen är oklart. Förmodligen handlar det om att man hellre räknar nya arbetstillfällen än den procentuella arbetslösheten. Allt för att kunna ha några siffror att visa upp för att framstå som om man gör något åt problemet.
På min arbetsplats har fack och företag gjort upp om en arbetstidsförkortning. Cirka 70 timmar per år och anställd.
Det har inte lett till fler anställningar, utan de som är kvar får jobba hårdare och stressa mer. Dessutom jobbas det övertid som aldrig förr.
Så ser det ut…tyvärr.