"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
6 thoughts on “Dövstumma tiggare fick tillbaka talförmågan”
Ja Sverige har en tradition att kunna bota div. allvarliga sjukdomar och åkommor!
Vem minns inte den rullstolsbundne och lame muslimen som helt plötsligt kunde både gå, spela tennis och även strutta runt på Keopspyramiderna?
Eller dom apatiska barnen som alla var mer död än levande men som tillfrisknade på fem sekunder efter en dos av dundermedlet PUT.
Ett medel som mirakulöst även uppväckte barnets stendöda föräldrar och deras ännu dödare far och morföräldrar och som nu alla trots den långa vilan helt plötsligt blev oerhört ressugna för ett tripp till Sverige!
Tänk om vi kunde applicera lite sunt förnuft och normalt vett i svenska politiker, journalister och andra kommunala döskallar också, men det är kanske att begära för mycket, det finns ju gränser?
Vänligen
Janne
Ja dövstumma som plötsligt kan tala, liksom,
att lama med multihandikapp helt plötsligt kan
lämna rullstolen och börja steppa! Är det månne
det karga Svenska klimatet som gör underverk med
dessa kriminella individer?
Hade tjänstemannaansvaret funnits kvar i Sverige så
hade en del av dom Tjänstemän/kvinnor på FK som
utan någon större undersökning sitter och beviljar
ersättningar på fejkade uppgifter fått lov att skaka
galler! Men trots att det snackas mycket om att ta ansvar,
så är det lätt att konstatera att ingen tjänsteman någonstans
tar något ansvar, hur uppenbara fel man än begår.
Ända reaktionen är en axelryckning!
Jag blir så trött på de här tiggarna. Fick själv påknackning i hemmet för några veckor sedan av en dylik som tiggde pengar till sin ”förlamade fru”. Det är en sak att gå runt på gatorna och tigga men när man går och hänger på dörrarna hos folk går det för långt.
Bör jag nämna att jag hänvisade honom till socialkontoret i sitt hemland innan han fick dörren i ansiktet?
”I can see! I can see! I have legs! Oh, shit! Look at this! Man! I can walk! Jesus! Praise Jesus! I appreciate this. Oh, this is beautiful! Thank you! I don’t know what to do! Glory be to God! Praise Jesus! Look at me! This is too much! I can’t believe it!”
Ja Sverige har en tradition att kunna bota div. allvarliga sjukdomar och åkommor!
Vem minns inte den rullstolsbundne och lame muslimen som helt plötsligt kunde både gå, spela tennis och även strutta runt på Keopspyramiderna?
Eller dom apatiska barnen som alla var mer död än levande men som tillfrisknade på fem sekunder efter en dos av dundermedlet PUT.
Ett medel som mirakulöst även uppväckte barnets stendöda föräldrar och deras ännu dödare far och morföräldrar och som nu alla trots den långa vilan helt plötsligt blev oerhört ressugna för ett tripp till Sverige!
Tänk om vi kunde applicera lite sunt förnuft och normalt vett i svenska politiker, journalister och andra kommunala döskallar också, men det är kanske att begära för mycket, det finns ju gränser?
Vänligen
Janne
Ja dövstumma som plötsligt kan tala, liksom,
att lama med multihandikapp helt plötsligt kan
lämna rullstolen och börja steppa! Är det månne
det karga Svenska klimatet som gör underverk med
dessa kriminella individer?
Hade tjänstemannaansvaret funnits kvar i Sverige så
hade en del av dom Tjänstemän/kvinnor på FK som
utan någon större undersökning sitter och beviljar
ersättningar på fejkade uppgifter fått lov att skaka
galler! Men trots att det snackas mycket om att ta ansvar,
så är det lätt att konstatera att ingen tjänsteman någonstans
tar något ansvar, hur uppenbara fel man än begår.
Ända reaktionen är en axelryckning!
Jag blir så trött på de här tiggarna. Fick själv påknackning i hemmet för några veckor sedan av en dylik som tiggde pengar till sin ”förlamade fru”. Det är en sak att gå runt på gatorna och tigga men när man går och hänger på dörrarna hos folk går det för långt.
Bör jag nämna att jag hänvisade honom till socialkontoret i sitt hemland innan han fick dörren i ansiktet?
”I can see! I can see! I have legs! Oh, shit! Look at this! Man! I can walk! Jesus! Praise Jesus! I appreciate this. Oh, this is beautiful! Thank you! I don’t know what to do! Glory be to God! Praise Jesus! Look at me! This is too much! I can’t believe it!”
Det där skulle aldrig Carstorp tro på.
Han tror bara på sig själv.