Söndagen den 14:e april 2013, en av få dagar utan Internet.

Solen tittade in mellan springorna i den för natten neddragna rullgardinen. Duvorna som brukar tillbringa dagarna på taknocken kuttrade på sitt ohärmeliga sätt och fick snart sällskap av småfåglars kvittrande. Meteorologen på SVT hade spått en vacker dag i min del av Sverige och banne mig, fick han inte rätt.

En klarblå himmel mötte morgontrötta ögon när de tittade ut över hustaken i den lilla staden. Vi hade redan bestämt oss för att utnyttja denna årets första riktiga vårdag åt det som naturen kan erbjuda. Efter en tur upp till affären där både engångsgrill och kryddstark korv inhandlades, bar det av till kommunens turistmagnet nummer ett, naturreservatet.

Vi var första bilen på plats när vi anlände till parkeringen och naturreservatets inbjudande välkomstskylt. Naturen var inte tyst trots vår ensamhet. Fåglars kvitter och de porlande bäckarna som förde med sig vatten från den smältande snön skapade redan ett inre lugn och en harmonisk känsla av frihet och stillhet.

Det här är Sverige, det Sverige jag växt upp i och lärt mig älska.

Vi vandrade på bergsknallar, såg ut över isen som låg kvar i vikarna och hörde hur det sjöng när isen längre ut till havs sakta smält ned till mindre flak. Vi vandrade på stigar där den kvarvarande snön glittrade av solens strålar när den smälte och gav näring till den grönska som spirade mellan trädens stammar och där fladdrade en fjäril förbi med färggranna vingar. Vi vandrade på spångar som lagts ut över porlande bäckar och tittade efter liv i de små pölar som glittrade mellan mossa och snår. Vi tog oss upp på utkikstornet som står högt beläget i naturreservatet och såg ut över en skärgård som ännu är tom på förbipasserande båtar och kajaker med brunbrända människor.

Det här är Sverige, det Sverige jag växt upp i och lärt mig älska.

På vår vandring genom underbar natur mötte vi allt fler människor som, liksom vi, ville njuta av den ro och inre tillfredsställelse som naturen kan erbjuda. Vi möttes av idel leende ansikten, en uppenbar glädje hos både ung och gammal och ett vänligt hej från människor vi tidigare aldrig sett.

Vi slog oss ned i lä bakom en bergsknalle och solen värmde så att jackorna åkte av och blottade vinterbleka armar. Grillen tändes och i väntan på att den skulle bli tillräckligt varm, så lutade vi oss tillbaka, bara njöt av den spirande värmen och lyssnade på sjöfåglarna längre ut i viken. Korven lades på den perfekta glöden och ljudet av en kall öl som öppnades fick en förbipasserande hund i koppel att nyfiket vända på huvudet.

Med korven uppäten, ölen urdrucken, ansiktet hettande av den första riktiga vårsolen och en underbar utsikt över den vackra skärgården så känns livet bara så underbart som det kan bli och borde vara.

Det här är Sverige, det Sverige jag växt upp i och lärt mig älska.

Inga nyheter från en regering som verkar föra in mitt land i ett kaos, inga rubriker om våldtäkter eller mord, inga ansikten som glöder av hat, inga krossade skyltfönster efter nattens härjningar, inga löpsedlar om folk som inte respekterar andras egendom, ingen ilska över människor som vill göra andra illa och inga nya uppgifter om en välfärd som sakta havererar i det land jag vuxit upp i och lärt mig älska.

Ibland behöver både kropp och själ en välbehövlig paus, långt från Internet och långt från den verklighet som bara är någon knapptryckning bort.