Ja ungefär så kan man sammanfatta inlägget på ledarsidan i vår lokaltidning. Det handlar om situationen på Skaraborgs sjukhus och är ett öppet brev till Sjukhusdirektör Birgitta Mohlin-Melander.
Brevet är undertecknat ”Huvudskyddsombud för Vårdförbundet” och ”Huvudskyddsombud för Kommunal”. Märkligt nog finns det inga namn med.
I brevet beskrivs situationen på Skaraborgs sjukhus efter de senaste nedskärningarna. Beskrivningen ger en dyster bild med stressad personal, personal som känner sig otillräckliga. personal vars privatliv påverkas av deras arbetssituation, risker för pateienterna etc. Det är anställningsstopp, vikarier ersätts inte och det saknas personal till semesterperioden.
Den fråga brevskrivarna ställer är vad det har kostat för personalen och patienterna att uppnå en budget i balans för sjukhuset.
Brevskrivarna undrar avslutningsvis om politikerna kan gå i god för de konsekvenser som redovisas i brevet och undrar om de tycker att man lever upp till sitt uppdrag att förse invånarna i regionen med och och säker vård.

Jag tycker frågan är högst relevant men ställer mig samtidigt frågan hur stora konsekvenser som krävs och hur länge det ska dröja innan skyddombuden går in och stoppar arbetet. För mig verkar det finnas tillräckligt med skäl för det och jag funderar nu på varför det inte händer något. En fundering jag tror jag delar med många medlemmar i Vårdförbundet och Kommunal. Snacka går alltid, men snacka så att det …..