Tidningen Publikt ges ut en gång i månaden av Fackförbundet ST. Medlemsantalet är ca 95 000 och det är alltså lika många som får tidskriften och den är därför ett utmärkt forum för politisk propaganda, trots att förbundet enligt sina stadgar är opolitiskt.
Förbundet har t o m ansett det vara nödvändigt att fastställa hur förbundet och dess medlemmar skall förhålla sig till ett politiskt parti i Sveriges Riksdag, I skriften ”STs värdegrund och TCOs förhållningssätt i frågan om medlemskap och förtroendeuppdrag i ST” ägnas drygt tre sidor åt ”TCOs förhållningssätt till Sverigedemokraterna”. Det är sannolikt första gången i STs och TCOs historia som något sådant har inträffat.
En tidigare ordförande i TCO och f d landshövdingen i Norrbottens län, Björn Rosengren, har yttrat att ”Norge är den sista Sovjetstaten” men det uttalandet måste starkt ifrågasättas med tanke på ovanstående repression. Den minnesgode kommer ihåg att det var han som med organisationens kreditkort och utan att veta om det, förirrat sig in på en porrklubb med förklaringen att ”det var så rökigt” att han inte visste var han var.
I två artiklar i Publikt avhandlas Ungdomsstyrelsens nej till SDUs ansökan om bidrag; artikel 1, artikel 2. Den första är mycket tendentiöst utformad och i denna har Mattias Davidsson hämtat citat ur Thoralf Alfssons blogg som är tagna ur sitt sammanhang, i akt och mening att vilseleda läsarna och för att svärta ned ett politiskt parti. Artikeln är i övrigt utformad på ett vinklat och lögnaktigt sätt.
I praktiskt taget varje nummer publicerar samma tidskrift artiklar om hot och våld mot statliga tjänstemän inom OFRs avtalsområde. De flesta vet sannolikt varifrån huvuddelen av detta kommer men det har aldrig med ett enda ord omnämnts i någon artikel. Ett exempel från bankvärlden. Egna observationer vid besök i bank är att en hel del av kunderna är äldre människor som antagligen inte sköter sina betalningar via internetbank och därför besöker banken. Några knölpåksförsedda och ursinniga pensionärer har trots idogt observerande ej kunnat siktas.
Nu är inte jag medlem i Statstjänstemannaförbundet vilket är synd då jag inte kan gå ur. Jag känner doch en del personer som är det och jag kan notera en betydande omsvängning i deras uppfattning om flykting- och migrationspolitiken bara sedan förra valet. Det skulle vara rätt tomt i ST om de skulle följa sina intentioner vilket de naturligtvis inte skulle göra då det skulle betyda att de var tvungen att utträda ur den politiska adeln och skaffa sig ett hederligt jobb till de löner som de avtalat för andra.