En framtida katastrof?

Ni har hört debatten om hur vi arbetsföra ska jobba längre upp i åldrarna. Ni har läst om den statliga utredning som kommit fram till flertalet förändringar i dagens pensionssystem. Hur ofta har ni läst om de framtida utmaningar och de ekonomiska förutsättningar som väntar både pensionärer och skattebetalare?

En av Petterssons skribenter tog upp pensionerna i en artikel från den 24:e februari, men jag vill lägga till ett antal faktorer och lite fakta som förevisats den senaste tiden.

Framför allt är det tre faktorer som utmärker sig mest i Pensionsåldersutredningens förslag.

  • Rätten att arbeta ska höjas från dagens 67 år till 69.
  • Den statliga ålderspensionen ska börja utbetalas vid 63 års ålder, istället för som idag vid 61.
  • Det privata pensionssparande kan idag tas ut vid 55 års ålder, men den gränsen förväntas höjas. Hur mycket är inte bestämt, men 60 år har nämnts.

En omläggning av pensionssystemet kommer att genomföras gradvis när det väl träder i kraft och resan dit lär vara lång. Att samtliga partier i riksdagen vill se höjda gränser råder ingen tvekan om, men det kommer att ältas och blötas fram och tillbaks och innan allt går igenom ska det röstas om det i riksdagen. Lägg därtill att Svenskt näringsliv och fackförbunden står ganska långt ifrån varandra idag, så förstår alla att det inte kommer att bli en enkel resa.

Något man inte gärna pratar om är framtiden för de som idag befinner sig på arbetsmarknaden och inte minst de som aldrig kommer in. Hur ser deras framtida pensioner ut och hur kommer den framtida välfärden att påverkas av att så många står utanför och aldrig får chansen att försörja sig själva? Ni kan säkert hur pensionssystemet fungerar, så den informationen tänker jag inte dra. UR Samtiden visade i februari en sändning från ett seminarium som handlade just om utmaningarna för pensionärerna. Föredragshållare var Gabriella Sjögren Lindqvist, forskare i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Det finns redan idag en stor klyfta mellan de med höga pensioner och de med låga. Framtiden kommer enligt den utredning som Sjögren Lindqvist bygger sin föreläsning på se ännu större klyftor. Tre orsaker nämns som de största faktorerna. Många unga saknar arbete idag och har därmed ingen möjlighet att samla på sig poäng. Detsamma gäller många invandrare som inte jobbar, aldrig har jobbat och inte kommer att jobba. Med det nya systemet kommer också klyftan mellan de som orkar jobba längre upp i åldrarna och de med tyngre arbeten som inte sällan slås ut relativt tidigt. För dessa tre grupper lär en garantipension vänta och med det medföljer säkerligen påfrestningar på vårt gemensamma bidragssystem.

”Det stora sorgebarnet är det utrikesfödda”.

Orden är Gabriella Sjögren Lindqvists och bygger just på att invandrare ofta kommer in sent på den svenska arbetsmarknaden och kan därmed inte samla på sig nödvändiga poäng och många (främst kvinnor) varken har eller kommer att arbeta till sig pensionspoäng.

”Vi har en stor problemgrupp. De som är födda utanför EU. Vi ser att det är problematiskt för de som fötts långt från Sverige. Sedan början av 1990-talet har vi en flyktinginvandring från de länderna, vilket leder till låga pensioner. Förut hade vi en arbetskraftsinvandring”.

Lindqvist pekar här på en punkt som det är svårt för politikerna att erkänna. Ni känner till integrationsminister Mytens väl inövade mantra om de ”600 000 utrikesfödda som går till jobbet”, men jag tror de flesta begriper att majoriteten av dessa anlände till Sverige som arbetskraft innan 1990. Så här ser verkligheten ut för de utrikesfödda som lever i Sverige.

pension 1

De två bilderna nedan föreställer de 10% av pensionärerna med de lägsta inkomsterna, fördelade på fyra grupper: Inrikesfödda, födda i andra nordiska länder, födda i EU och västvärlden, födda i övriga världen.

pension 2

pension 3

Med facit i handen har invandringen ändrat skepnad, från arbetskraftsinvandring till flyktinginvandring. Detta har också kraftigt förändrat förhållandet för dagens och morgondagens pensionärer och när välfärdsbomben briserar om något eller några decennier, lär många stå med förundrade blickar och fråga ”vad var det som hände där i början av 2000-talet”.

De som bär skuld för detta behöver aldrig bekymra sig. Med höga löner och förmånliga pensioner som de tillförskansat sig, samt en klia mig på ryggen-värld, kan de sitta och titta på när det land de var satta att sköta sakta men säkert havererar. Förmodligen sitter de då i ett varmare land, läppjar färggranna drinkar på en solig veranda och flinar lite förslaget åt alla de stackare som inte haft möjligheten att lämna skutan Sverige innan den kantrade.

Källor:

SVD

UR Samtiden

Rapporten till finanspolitiska rådet

Pensionsåldersutredningen

3 thoughts on “En framtida katastrof?

  1. Visst många kommer hamna på fattighuset….
    Det som är stötande just nu är att personer med ÄPS pension(statlig)
    och är invandrare som aldrig jobbat i Sverige får en högre pension än ”svenska” fattigpensionärer.
    Hur kan man fatta ett sådant beslut. Sossarna fixade förslaget.

    Den stora pensionsbluffen är att stat och kommun inte satt av riktiga pengar till pensionerna.
    Hos ATP fattas ca 1700 Mdr och i kommuner/landsting cirka 220 Mdr.

    Varför har man haft ett upplägg där man konsumerat pengar som egentligen
    borde har fonderats till pensioner.
    Svaret är tyvärr trist: populism.
    Det drabbar inte beslutsfattarna i nämnvärd omfattning.

  2. Jaa jag fick Riksdag&Departement häromdagen. Man beskriver samma sak som ovan fast i lite annan vy. Dvs man har analyserat det som hänt de senaste åren. Och solklart är att ju lägre utbildning man har, ju senare man kommer i livet osv ju senare, om någonsin, hamnar man i ”riktigt” arbete. Om man sedan inte söker rätta till de fel som begåtts….jaa då drabbar de som ändå är inne i systemet och jobbar….MEN med 500k(+500k) öppet och dolt arbetslösa finns det ju väldigt och ta av..men relevant utbildning behöver vi inte speciellt många bidrag utifrån och de som har försörjning minskar ju radikalt…….och med 7 år i mediatid till arbete (om det räcker för de som invandrar idag endast framtiden ger besked om detta) känns denna massinvandring vara ett sjunkande skepp. Om man sedan för att minska synligheten av sina misstag fortsätter att pumpa in stödåtgärder ger detta inte annat är en ”se så bra det är” attityd men att minska intaget, utbilda ur grupperna ovan osv…blir billigare…..varför gå över ån efter vatten?

Kommentera