Louis Daniel Armstrong, ibland även kallad ”Satchmo” och ”Pops”, född 4 augusti 1901 i New Orleans i Louisiana, död 6 juli 1971 i New York City i New York[1] (av en hjärtattack), var en amerikansk jazztrumpetare, kompositör och sångare, upptäckt av King Oliver i New Orleans där jazzen blev född.
Armstrong uppgav ofta att han var född 4 juli 1900,[2] ett datum som står i många biografier. Även om han avled 1971 var det inte förrän i mitten av 1980-talet som hans födelseattest hittades då man sökte igenom dopbevis. Av denna framgick att han egentligen var född den 4 augusti 1901.
Armstrong, som var barnbarn till före detta slavar, växte upp i in mycket fattig familj i New Orleans, Louisiana. Han tillbringade barndomen i ett fattigt område i Uptown New Orleans, som kallades “Back of Town”. Hans far övergav familjen då Louis var spädbarn och hans mor lämnade Louis och hans tre år yngre syster hos hans farmor och ibland hos hans farbror. Då han var fem år gammal flyttade han tillbaka till modern och hennes släktingar. Fadern såg han endast på parader. Den fortsatta spännande berättelsen om hans liv och karriär hittar ni HÄR
Louis Armstrong – La vie en rose
Louis Armstrong – When the Saints Go Marching In
Marlene Dietrich – Sag mir, wo die Blumen sind
Marlene Dietrich (IPA: [maɐˈleːnə ˈdiːtrɪç]), eg. Maria Magdalena Dietrich, född 27 december 1901 i Schöneberg i nuvarande Berlin, Tyskland, död 6 maj 1992 i Paris, var en tysk skådespelerska och sångerska som senare blev amerikansk medborgare. 1999 utnämnde American Film Institute henne till den nionde största kvinnliga skådespelaren någonsin.
Fadern, Louis Erich Otto Dietrich, var officer i den kungliga preussiska polisen och avled när Marlene var sex år gammal. När Marlene var 11 år gifte hennes mor om sig med faderns bästa vän, kavallerilöjtnanten Edouard von Losch, men han dog kort därefter av skador han ådragit sig under första världskriget. Hon fick en strikt uppfostran i ett konservativt övre medelklasshem. Hon kallades ”Lene” i familjen, och hon drog samman sina båda namn och skapade namnet ”Marlene”.
I tonåren ville hon bli violinist och besökte därför sedan 1918 musikhögskolan i Weimar. 1921 bytte hon till en musikskola i Berlin, men en handskada stoppade den karriären. Hon började istället vid teatern efter en lyckad anställningsintervju hos Max Reinhardt vid Deutsches Theater och fick sedan mindre filmroller. Senare i livet förnekade hon oftast dessa mindre roller trots att hon var med i 13 stumfilmer före Blå ängeln. 1924 gifte hon sig med en tjeckisk filmassistent vid namn Rudolf Sieber (1897−1976). Paret fick dottern Maria Riva, född i december 1924. Dietrich och hennes make separerade efter fem år, men förblev gifta fram till Siebers död 1976. Fortsättningen på hennes spännande liv hittar ni, precis som tragedierna HÄR
Den här låten har Lena 99 önskat, tyvärr gick inte den version på VIMEO hon lämnat länk till att visa, förmodligen var videomåttet för stort, men den kan ju Lena spela när hon vill, så jag hoppas att den här får duga, den verkar vara inspelad på någon scen, alltså live som det brukar kallas. Jag tyckte nog att den här kära och mycket spridda antikrigssången var lite modernare och bättre på Lenas version, men funkar inte tekniken så kan man inte sitta och prova lösningar strax före publiceringen.
Lale Andersen med sin Lilli Marlen en tidig version kanske t.o.m originalinspelningen.
Jag hade rätt låt framme men fick något annat. Jag hoppas att det nu blir, What a wonderful world.
Olli:
Skulle kanske tillägga att huvuddelen av soldaterna i Wehrmacht inte var Nazis.Min svärfar hade t.ex möjlighet att välja fronten,eller en exekutionspatrull.Vad hade du valt Òlli? Tilläggas kan att han vid sin sista permission,förtroligt förklarade för sin fru,att detta var sista gång de sågs.1945 i Juni månad kom så beskedet från Ryssland,att han var död…
Olli:
Du får inte tro allt som står i Wikipedia.Sanningen är att hon var 1/4-judinna,och som sådan hade hon haft svårt att få jobb.Men att Göebbels skulle ha påverkat har jag aldrig hört.Däremot uppstod hatet mot henne,när hon beslutade att sprida de Allierades propaganda över radio.Att som tyska ironisera de ”oskyldiga” tyska soldaterna dog i sina skyttegrvar och nästen.
Lena99;
Har väl aldrig direkt funderat över,hur de olika alias ser ut hos Pettersson.Heidi är ju inte det sämsta man kan liknas vid.
En av de absolut största flick o.ungdomshjältinnorna från 50-talets filmer i tysktalande delen av världen..(Jmf.gärna med vår Pippi Långstrump)
Heide Brühl,som tyvärr avled allt för tidigt var en av de yngre som på denna filmroll slog igenom…
Det var inte så allvarligt menat det med hundarna, är att jag ibland känner mig dresserad, särskilt när jag blir kallad Heidi av även min granne. Han anser att jag utseendemässigt ser ut så. Det tar jag en öl på, bara för balansen. Rår inte på mitt blonda ursprung. Det bästa är att ingen av oss är muslim, hur än vi ser ut.
Till ett senare passande tillfälle…………….T-Bears and the Dukes, med Palle Wangberg på hammondorgel.
Vad gäller MD och hennes försök till försoning med sitt eget folk i början av 50-talet,undviker jag kommentar.Men min avlidna hustru,som då fanns inom denna branch,har berättat en del om henne.Sista gången MD besökte Berlin,
fick hon ha poliseskort för att undvika folks vrede.Efter sin återresa till Paris,kom hon aldrig mer för att besöka Tyskland.
Det verkar lite oförsonligt. Det står ju i Wikipedia att hon blev amerikansk medborgare 1937. Men hon hade väl varit vid Hollywood redan innan. Det står också att hon reste ut när Goebbels ville ha henne som propagandamakare för nazisterna. Det tycker åtminstone jag var ett mycket vettigt beslut, särskilt som det slutade som det gjorde.
Att vara slav under Goebbels och hela den nazistiska beslutsapparaten och dess ledare, kan ju inte ha varit för roligt. Varför och vilka var det som tyckte att hon var en förrädare mot det tyska folket. Vad skulle hon ha kunnat göra som varit bättre, än det hon gjorde. Såvitt jag förstår, så tog hon rätt tidigt avstånd från Naziledningen i Berlin. Tyckte verkligen vanliga tyska familjer illa om henne för att hon tog avstånd till Nazismen, långt fram på femtiotalet? Det har jag svårt att tro och svårt att i så fall förstå.
Louis Armstrong var en av mina stora idoler i början av 50-talet.Minns att familjen köpte en 78-varvare med just denna låt.På baksidan tror jag det var en annan stor hit från den tiden ”St Louis Blues”.Vad få vet,är att dessa båda låtar är en form av begravningsmusik i New Orleans.Efter kistan kommer negermusikerna och spelar dessa stycken,som en hyllning på den avlidnes sista väg !!
Louis Armstrong blev även min idol ett tag i slutet av 1950-talet. Det var för att han spelade trumpet så bra, inte för hans hesa sångröst, som jag idag tycker är cool. Du skriver att det var begravningsmusik han spelade. Det stämmer, men vad var det för film de visade detta i, och när under sorgemarschen gick man över till happy jazz alltså Dixieland. Det var någon gangsterfilm vill jag minnas eller kanske James Bond. Hjälp mig om ni kan, för jag minns inte detta, mer än att det var så de gjorde.
Tack Ollie, nu rodnar jag av stolthet. Visst är den andra versionen bättre men den här är också njutbar.
Min man retar mig med , ”schüss Heidi”.(Fick inte till ett tyskt y)
Heidi von der Lueneburger – Heide. http://www.youtube.com/watch?v=KrNpC7NLa_k
Härligt att kunna skämta mitt i allvaret.
Njuter av Satchmo och alla ”saints” härligt !
Lena99:
Tryck först ner knappen med de horisontala dubbelprickarna, därefter på u, vips så framtonar ett tyskt ü.
Tack Ruben nu ska jag testa, ü kram till dig !
Lena 99 Förlåt en yngling, men jag förstår inte det här med Heidi von der Lünebuerger -Heide, själva heden i mitten av norra Tyskland är ju känd även av mig. Tysklands tråkigaste stad ligger ju där, Hannover enligt en tidning från Essen, som också skrev att det bästa med nattlivet i Essen, var påfarten till motorvägen till Düsseldorf, som fick höga poäng. Det var nog rättvist för deras 1000 krogar och Kneiper, konstaterade både jag och min tyske vän jag besökte i just Essen. Men München under ölfesten i oktober var nog allra bäst efter vad min ca 2 m långa och ca 100 kg lilla vän påstod. Vi hade träffats två midsomrar i rad i Tylösand, första gången hade han frun med på motorcykeln, men hon var inte alls stor snarare tvärtom.
Jag förstår att det är något om arbetande hundar, men det är så pass luddigt, så jag inte riktigt förstår. Man kanske måste vara insatt i hundar och det är jag inte alls särskilt bra på. Jag ser att den hyggliga Ruben, redan har lärt dig skriva tyska yn, annars hade jag tänkt göra det. Jag började med att sätta dit ett i din kommentar och sen fick jag annat att göra en stund, och när jag kom tillbaka så hade Ruben redan varit framme och servat damerna. Det är han bra på. Han har nog varit en riktig fruntimmerskarl den. Glädjande att du gillade Satchmo. han var en av mina idoler i slutet av femtiotalet, när jag var en 8-9år. Det var trumpeten jag gillade mest inte hans hesa sångröst. Ha det bra, så blir det något annat på torsdag. Det jävlades för mig hela tiden idag, men jag var dock klar ca en knapp halvtimme före publicering 14:58, jag började ca 12:20, men det blir alltid mer arbete än man tror. .
Tack för korrigeringen till ü. Ser riktigt bra ut och idag har jag lärt mig något nytt.