Tre skivor till kaffet

Louis Daniel Armstrong, ibland även kallad ”Satchmo” och ”Pops”, född 4 augusti 1901 i New Orleans i Louisiana, död 6 juli 1971 i New York City i New York[1] (av en hjärtattack), var en amerikansk jazztrumpetare, kompositör och sångare, upptäckt av King Oliver i New Orleans där jazzen blev född.

Armstrong uppgav ofta att han var född 4 juli 1900,[2] ett datum som står i många biografier. Även om han avled 1971 var det inte förrän i mitten av 1980-talet som hans födelseattest hittades då man sökte igenom dopbevis. Av denna framgick att han egentligen var född den 4 augusti 1901.

Armstrong, som var barnbarn till före detta slavar, växte upp i in mycket fattig familj i New Orleans, Louisiana. Han tillbringade barndomen i ett fattigt område i Uptown New Orleans, som kallades “Back of Town”. Hans far övergav familjen då Louis var spädbarn och hans mor lämnade Louis och hans tre år yngre syster hos hans farmor och ibland hos hans farbror. Då han var fem år gammal flyttade han tillbaka till modern och hennes släktingar. Fadern såg han endast på parader. Den fortsatta spännande berättelsen om hans liv och karriär hittar ni HÄR

Louis Armstrong – La vie en rose

Louis Armstrong – When the Saints Go Marching In

Marlene Dietrich – Sag mir, wo die Blumen sind

Marlene Dietrich (IPA[maɐˈleːnə ˈdiːtrɪç]), eg. Maria Magdalena Dietrich, född 27 december 1901 i Schöneberg i nuvarande Berlin, Tyskland, död 6 maj 1992 i Paris, var en tysk skådespelerska och sångerska som senare blev amerikansk medborgare. 1999 utnämnde American Film Institute henne till den nionde största kvinnliga skådespelaren någonsin.

Fadern, Louis Erich Otto Dietrich, var officer i den kungliga preussiska polisen och avled när Marlene var sex år gammal. När Marlene var 11 år gifte hennes mor om sig med faderns bästa vän, kavallerilöjtnanten Edouard von Losch, men han dog kort därefter av skador han ådragit sig under första världskriget. Hon fick en strikt uppfostran i ett konservativt övre medelklasshem. Hon kallades ”Lene” i familjen, och hon drog samman sina båda namn och skapade namnet ”Marlene”.

I tonåren ville hon bli violinist och besökte därför sedan 1918 musikhögskolan i Weimar. 1921 bytte hon till en musikskola i Berlin, men en handskada stoppade den karriären. Hon började istället vid teatern efter en lyckad anställningsintervju hos Max Reinhardt vid Deutsches Theater och fick sedan mindre filmroller. Senare i livet förnekade hon oftast dessa mindre roller trots att hon var med i 13 stumfilmer före Blå ängeln. 1924 gifte hon sig med en tjeckisk filmassistent vid namn Rudolf Sieber (1897−1976). Paret fick dottern Maria Riva, född i december 1924. Dietrich och hennes make separerade efter fem år, men förblev gifta fram till Siebers död 1976.  Fortsättningen på hennes spännande liv hittar ni, precis som tragedierna HÄR

Den här låten har Lena 99 önskat, tyvärr gick inte den version på VIMEO hon lämnat länk till att visa, förmodligen var videomåttet för stort, men den kan ju Lena spela när hon vill, så jag hoppas att den här får duga, den verkar vara inspelad på någon scen, alltså live som det brukar kallas.  Jag tyckte nog att den här kära och mycket spridda antikrigssången var lite modernare och bättre på Lenas version, men funkar inte tekniken så kan man inte sitta och prova lösningar strax före publiceringen.

Tre skivor till kaffet

Idag bankar den första franska världsstjärnan på dörren till “Tre skivor till kaffet” Det är en liten fransyska som levde ett tufft liv som gatumusikant i sin ungdom. Jag har tidigare läst om att hon fick reumatism som ganska ung, vilket hon givetvis också var när hon födde sitt enda barn blott 17 år gammal, dottern Marcelle, som dog av hjärnhinneinflammation 1935 två år gammal. Hon har ett liv fyllt av tragiska händelser och bilolyckor som ledde till skador och värk och ett missbruk av sprit och narkotika. Läs hela hennes historia här.

Edith Piaf – Non, je ne regrette rien

Edith Piaf – La Vie En Rose

Ray Charles – Hit the Road Jack

 

Ray Charles började tappa synen vid fem års ålder och vid sju var han helt blind på grund av grön starr. Charles lärde sig spela flera instrument – däribland piano, orgel, klarinett och saxofon – på St. Augustine School i Florida, en skola för blinda och döva. Han flyttade 1947 till Seattle, Washington, där han började ge ut skivor under namnet Ray Charles, först på skivmärket Down Beat, därefter på Swing Time. Hans första hit kom 1949, ”Confession Blues” som nådde plats 2 på R&B-listan. Därefter följde ”Baby, Let Me Hold Your Hand” 1951 (nr 5 på R&B-listan) och ”Kiss Me Baby” 1952 (nr 8). Ni kan läsa mer om honom här.