Vattenfalls förvärv av Nuon har en rad utmärkande drag som gör att den kvalar in som den sämsta svenska storbolagsaffären någonsin.

Affären var riktigt dålig redan när den genomfördes, vilket det nu framkommit att näringsdepartementet var väl medvetet om redan vid förvärvstidpunkten. Utvecklingen därefter har bara gjort den ännu sämre.

Att näringsdepartementet inte kunde stå på sig mot Vattenfalls ledning kan delvis förklaras av den ”näringslivskult” som präglat delar av den borgerliga regeringen. Att hela världen var i en akut kris i början av 2009 borde ju rimligtvis även ha nått näringsdepartementet och att de ekonomiska förutsättningarna var helt annorlunda. Tyska konkurrenterna RWE och Eon hade exempelvis fått se sina aktiekurser nästan halveras.

Vattenfalls vd Lars G Josefssons förvärvsiver är mycket svår att förstå. Ingen har lyckats förklara vilka samordningsfördelar som finns mellan att äga och driva svenska vatten- och kärnkraftverk och elnät, och att äga holländska gaskraftverk och tyska kolkraftverk.

-Pettersson säger att trots denna och andra affärer som lite sunt förnuft hade kunnat göra annorlunda och sparat många miljarder till svenska skattebetalare så fick vd Lars G Josefsson ett avgångsvederlag på 12 miljoner som han inte hade rätt till och när han jobbade hade han en månadslön på c:a 1 miljon kronor.

Josefsson beräknas att om han blir 80 år kosta staten 145 miljoner i lön, bonus och pension samtidigt som kunderna får onödigt höga elräkningar på grund av hans affärer och de som gjorde Josefssons affärer möjliga, bland annat Maud Olofsson lever väl inte direkt på bar backe.

Som de säger i näringslivet – kompetens kostar och det är bara att hålla med, den typen av kompetens kostar jävligt mycket.

SvD