Det hävdas på medias redaktioner och i de politiska finrummen att man hatar allt utländskt om man är kritisk mot pågående invandringspolitik.

Redan här har pk-Sverige fel. Det handlar inte om att tycka illa om människor, om att stänga våra gränser, om att neka människor från att bosätta sig här, om att sluta hjälpa flyktingar och definitivt inte om att kasta ut alla med utländsk bakgrund. Det handlar om en politik som gått över styr, som nu sätter välfärds-Sverige under stor press och som påverkar allt fler människors vardag.

Här följer en bekännelse från en av alla de tusentals svenskar som inte ser positivt på svensk invandringspolitik och som påtalar detta i både kommentarer och bloggartiklar.

Jag älskar Sverige, ogillar att landet förvandlas till ett kaos där politiker ställer svenska medborgare längst ned på prioriteringsstegen för att dölja sina egna misslyckanden och jag blir direkt förbannad när det ifrågasätts om vi svenskar verkligen är svenskar, när våra traditioner förlöjligas, när våra seder hånas, när vår kultur förnekas och när våra förfäders idoga arbete osynliggörs.

Jag erkänner att Zlatan är en underbar fotbollsspelare med ett av de charmigaste leenden jag sett, att Loreen är en duktig artist, att jag älskar utländsk mat med en viss förkärlek för italienskt och mexikanskt, att jag gärna äter kebab, att jag tycker SVT:s Samir Abu Eid är en duktig reporter, att Alice Teodorescu är en bra och trovärdig krönikör, att många med utländsk bakgrund gör ett fantastiskt jobb i Sverige, att Isabellah Andersson är en duktig löpare och att Katarina Sandström på Rapport är en vacker kvinna.

Jag erkänner också att jag känner ett antal negrer som är både trevliga och härliga människor, att jag har flertalet äldre arbetskamrater som kom hit som arbetskraftsinvandrare på 60 och 70-talet och är oerhört arbetsvilliga, att ett antal personer med thailändskt ursprung som jag känner gör allt för att anpassa sig, att jag har nära kompisar med ursprung i Östeuropa som är härliga människor och att personer med utländsk bakgrund på mina favoritrestauranger gör ett fantastiskt jobb.

Dessa exempel kan dock aldrig försvara en invandrings- och inte minst flyktingpolitik som totalhavererat och som sätter allt tydligare spår i det svenska samhället, aldrig.

Trots de vackra orden ovan, så finns det en grupp jag aldrig har kunnat och aldrig kommer att kunna acceptera i mitt land, radikala muslimer. Nu menar jag inte de muslimer som till fullo accepterat att de valt Sverige som sitt nya land, de muslimer som till fullo accepterar de lagar och regler detta land är uppbyggt av sedan decennier eller de muslimer som inte följer sin förhistoriska profets ord till punkt o pricka.

Nej, jag menar de bokstavstroende som inte kan eller vill se ett annat samhälle än det som Muhammed förespråkade på 600-talet, de som inte kan eller tänker acceptera svenska lagar och regler, de som vill tysta demokratins röst, de som anser att kvinnor är andra klassens medborgare, de som inte vill göra rätt för sig, de som hotar, de som är villiga att ta till våld för sin tro och de som, trots att de valt att bosätta sig i vår del av världen, hatar allt som det västerländska samhället står för.

Vi ser hur dessa bokstavstroende muslimer blir allt vanligare i landet, både dessa män i sina fula skägg och pyjamaskläder och kvinnorna som tvingas dölja både hår, ansikte och hud bakom heltäckande klädesplagg. Vad gör dom egentligen i Sverige? De säger att de flytt förtryck i sina hemländer och sedan vill de införa samma system här. Varför? Hur försörjer sig dessa människor, vilka försörjer dom och vill de egentligen försörja sig själva? Dessa människor vill inte anpassa sig, de vill inte följa de regler och lagar som alla andra i Sverige följer. Våra politiker tittar på med gråtmilda ögon och kallar dessa människor för en utsatt grupp och banne mig om man inte t.o.m. tillmötesgår flera av deras krav och runt om i landet byggs moskéer för att tillgodose deras önskningar och inte sällan är dessa moskéer finansierade av totalitära stater som Qatar och Saudiarabien. Vad dessa stater har för agenda och vad de egentligen vill med dessa moskébyggen kan ta en ände med förskräckelse, för varken politiker eller journalister ser någon annan agenda än att ge dessa människor utrymme för sina bönestunder. Vad som verkligen utspelar sig bakom stängda dörrar och vad som sägs i kontakterna med finansiärerna, rycker man på axlarna åt.

Det pågår ingen islamisering i Sverige och västvärlden hävdas från pk-håll. Jag förstår att politiker måste säga detta för att inte spä på konflikterna och jag förstår att den vänstersocialistiskt inspirerade journalistkåren vägrar att ta upp detta då de länge hävdat att ett mångkulturellt samhälle enbart är berikande och här för att stanna. Uppdrag Gransknings reportage om kvinnoförtrycket i svenska moskéer fick många att vakna, förutom representanterna för sju av de åtta riksdagspartierna och journalistkåren som ständigt hävdar att varningssignalerna är fabricerade och byggda på direkta myter.

De kan omöjligt sett dokumentärer som den svenska Slaget om muslimerna eller norska Det muslimska brödraskapet. De kan knappast besökt Youtube och sökt på ordet ”islamists”. De kan knappast ha läst utländska medier. Dessa bokstavstrogna muslimer finns nämligen redan mitt ibland oss och de är förbanne mig inte intresserade av att följa de lagar och regler som gäller i vår del av världen. I London har dessa sharia-förespråkande islamister redan tagit över delar av London och andra städer…

…men de finns också på närmare håll än så…

…och i Belgien har de redan tagit plats i kommunfullmäktige och även i vårt land har de börjar göra entré. Sydsvenskan är en av ytterst få svenska medier som tagit upp det extrema islamistpartiet Hizb ut-Tahrirs närvaro. Visserligen handlar det om Danmark, men det står ändå i texten att de även etablerat sig i Sverige. Annars får man läsa detta på alternativa nätsidor och på de privata bloggar som vissa politiker driver som bisyssla, exempelvis SvD:s Per Gudmundson. I riksdagen har det största regeringspartiet installerat en islamist med medeltida värderingar i grunden. Varför?

Min slutgiltiga bekännelse efter denna långa text är:

”Jag vill inte se dessa skäggprydda män och niqab-klädda kvinnor i Sverige. Jag vill att de lämnar Europa och återvänder till de öknar och bergsbyar de kommer ifrån. Jag tänker inte sluta kritisera och skriva blogginlägg så länge de finns i min del av världen. Jag tänker bara acceptera de människor som följer lagar och regler i det land de valt att bosätta sig i och jag tänker fan i mig aldrig acceptera att Sverige anpassar sig till en medeltida religion som bygger hela sin existens efter en bok som skrevs i mitten av 600-talet.”

Där du Lisa Bjurwald. Där har du ett äkta svenskt näthat och orden kommer direkt från hjärtat och riktar sig enbart till de människor som vill förändra det land jag älskar.