Efter att ha belyst hyckleriet hos SN:s journalister med utgångspunkt från deras bostadsområden, är det nu Nyköpings politikers tur.

Kommunfullmäktige i Nyköping, är precis som sina kollegor ute i landet, helt frånvarande när det gäller kritik och ifrågasättande av Sveriges invandringspolitik. Det finns inga baksidor, negativa aspekter och självklart ska Sverige byggas av mångkulturella byggstenar och lika självklart ska vi svenskar förneka vår existens, vår kultur och vår historia. Ni har säkert hört detta från era kommunvalda. Hur nära det mångkulturella paradiset Brandkärr har då de lokala kommunpolitikerna i Nyköping?

Som ni ser så utgör inte heller politikerna ett genomsnitt av det Sverige de själva vurmar för, även om vi ser en lite mer verklighetsförankrad bild än SN:s journalister. Det intressanta är att Vänsterpartiet saknar representanter i Brandkärr, även om en kvinnlig politiker bor relativt nära gränsen. Faktum är att Sd är bättre representerat i området och det borde svida i vänstersocialistiska hjärtan. Märkbart är också att både vänsterpartister och miljöpartister slagit sig ned i det nybyggda och dyra Malmbrygdshage som i SN:s artikelserie Den delade staden utgör en av de minst mångkulturella områdena i Nyköping. Notera också att ingen från de regeringspartier som slår nya rekord varje år valt att bo i Brandkärr eller ens i dess närområde. (Brandkärr är området inom den svarta ringen och den stora ringen symboliserar landsbygden)

Man kan konstatera efter att ha ögnat igenom listan på politiker, att kommunfullmäktige är en arbetsplats som nästan är lika fri från mångkulturella inslag som tidningen SN.