Härom veckan kunde vi här nere i Sveriges reservhuvudstad läsa om ”Operation rumsren”. Det var ett inlägg på ledarsidan av chefredaktören och ansvarige utgivaren för SLA (jag tror att det betyder Skaraborgs Läns Annonsblad). Han heter Niclas Lindstrand och är vår motsvarighet till 99:an Carstorp på SN.

I sitt inlägg redogör Lindstrand för hur SD försöker att bli rumsrena. Lindstrand konstaterar att SD försöker att göra sig av med personer som öppet visar rasistiska åsikter och gör en jämförelse med Ny Demokrati.
Lindstrand undviker nogsamt att peka på vad det är i SD:s politik som gör dem rasistiska.

Han konstaterar också att SD varit mer framgångsrika i att tvätta bort sin rasiststämpel än Ny Demokrati.
De etablerade partiernas ”skrikande” på SD har också gett dem möjligheten till att själva utnämna sig som förföljda enligt Lindstrand.

Min uppfattning är att Lindstrand demonstrerar samma slags hyckleri som ljugmedia och 7-klövern. Man undrar hur det kan ha undgått honom allt som skrivits i tidningarna om attacker på SD-politiker, framförallt på kommunal nivå.

Lindstrand konstaterar avslutningsvis att problemet med demokratin är också det som är vackrast med den. Man måste lyssna på och debattera med folk vars avsikter man avskyr.

Jag antar att så här i Nobeltider så känner Lindstrand samma avsky inför att debattera med Socialdemokrater. Eller känner Niclas Lindstrand inte till att Socialdemokraten Erik Brandt 1939 nominerade Adolf Hitler till Nobels fredspris.