På ledarsidan i SLA den 15 oktober konstaterar Måns Johnsson att den ekonomiska ”smärtgränsen” för sjukvården i Västra Götalandsregionen närmar sig.
Skälet till att man närmar sig smärtgränsen är den nu aviserade hyreshöjningen på 40 mkr som regionstyrelsen aviserat.

Om det kommer att knuffa sjukvården i Västra Götalandsregionen över smärtgränsen så är jag rädd för att risken finns för att det kommer att bli ännu värre.

I den diskussion kring lagförslaget om ”papperslösas” rätt till sjukvård så har man uppskattat att kostnaden för att genomföra ett sådant lagförslag skulle ligga på nivån 2,7 miljarder årligen. Hur stor del av denna kostnad som skulle falla på sjukvården i Västra Götaland vet jag inte, men att beloppet är avsevärt större än 40 miljoner per år är säkert.

Lagförslaget så som det diskuterats innebär att ”papperslösa” får tillgång till svensk sjukvård på villkor som är bättre än landets egna medborgare. Det är svårt att förstå varför.

Det handlar inte, som vissa människor framställer det i debatten, om flyktingar. Det handlar om människor vars sak vederbörligen prövats av svenska myndigheter och där man funnit att skäl inte finns att utfärda uppehållstillstånd. Dessa människor har själva valt att stanna kvar i Sverige trots att det inte finns någon grund för detta. Man vistas alltså illegalt i landet. Varför de av vissa politiker kallas för ”papperslösa” är svårt att begripa.

Man kan fundera över om det är rätt att prioritera människor som vistas illegalt i landet före landets egna medborgare. De 2,7 miljarderna som detta lagförslag bedöms kosta måste tas någonstans, vilket innebär att något annat måste prioriteras bort eller skatten höjas.

När man samtidigt läser om pensionärer som får välja mellan ett halvt ägg per dag eller ett helt ägg varannan dag därför att pengarna inte räcker till. Eller att man tar bort sylten till pannkakorna på torsdagen, då undrar man om vi prioriterar de ekonomiska resurserna rätt här i landet.