Uppdrag Granskning gjorde ett reportage i onsdags angående den svarta bilexporten från Sverige.

Här visade man upp en salig röra av asylsökande som ägnar sig åt illegal verksamhet, bidragsfusk, nyanlända som får etableringsstöd och samtidigt tjänar pengar genom denna svarta verksamhet, personer som inte finns, personer som säger sig ha rest tillbaks till sitt hemland men som ändå köper och säljer bilar i Sverige, personer som inte bor där de säger sig bo, personer som inte vill svara på reportrarnas frågor, personer som jobbar med affärerna men som inte har en aning om vad de egentligen gör och så förstås dessa naiva myndigheter.

Grunden för denna svarta affärsverksamhet som genererar miljontals kronor i ren förtjänst, finns de samordningsnummer som ges till personer som tänker vistas en kort stund i landet. Problemet är att detta nummer är beständigt och gäller även när personen i fråga har lämnat landet, t.o.m. när personen i fråga har avlidit. I programmet uppdagades det att flertalet personer använt sig av samma nummer när de skrivit på de nya ägarbevisen och de numren visar sig ofta leda ingenstans. Ali Hassan heter en person som visat sig vara ägare till 1 400 bilar. Hassan kom till Sverige som asylsökande för några år sedan och fick ett av dessa samordningsnummer som egentligen är ett tillfälligt personnummer för personer som inte är folkbokförda i landet. Efter två år återvände Hassan till hemlandet Libanon, men återkom snart till Sverige, denna gång gift med en svenska vilket då gav honom ett direkt uppehållstillstånd. Ni kan höra honom svara på frågor i slutet av programmet.

Har ni inte sett avsnittet så råder jag er att göra det. Det är en väl använde timme framför datorn. Se programmet här

Programledaren Karin Mattisson ställer i programmet frågan till en person på Skattemyndigheten: ”Hur har ni kunnat vara så här naiva?”

Snälla Karin, hela asylindustrin bygger på naivitet. Uppdrag Granskning bör granska hela branschen och ställa frågan om många söker asyl i just Sverige p.g.a. våra naiva politiker och myndigheter, samt om många av de tiotusentals som anländer utan id-handlingar kommer för att ägna sig åt diverse brottsliga verksamheter.

En annan viktig fråga som bör ställas, är om myndigheter inte vågar gräva i vissa områden av rädsla för att finna något som är känsligt att ta upp. Jag tror personligen att rasistkortet flimrar förbi ögonen hos de ansvariga.