Så säger Nisrin, en av de asylsökande från Syrien som bor på asylförläggningen Jollen i Oxelösund.
Berättelsen om Nisrin, hennes man och två barn liknar de vi hört i tusentals. Militären gjorde hembesök och brände ned familjens hem. De flydde hemmet och bodde i en närbelägen stad i en månad. Där fick de kontakt med en flyktingsmugglare som tog dem till norra Syrien. Därifrån gick de till fots över den turkiska gränsen och blev upphämtade av en annan bil som tog dem till Istanbul, Från Istanbul flög de till ett land i Centraleuropa som familjen inte visst vilket (lämpligt med tanke på Dublinförordningen). Därifrån reste man med bil och hamnade till slut i Malmö. Efter att kontaktat svenska myndigheter sov de några nätter på hotell för att sedan med buss ta sig till Jollen i Oxelösund.
Ni har hört berättelsen förr och undrar säkert varför de inte stannade i det Centraleuropeiska landet när de var på flykt och sökte skydd? Ni undrar säkert också hur de kunde resa genom detta Centraleuropeiska land utan att veta var de befann sig och hur de kunde passera flertalet länder på vägen till Sverige utan att stanna och utan att veta i vilka länder de var? Säker undrar ni om berättelsen är sann, även om jag personligen inte betvivlar att Syrien inte är en bra plats för barn att bo i. SN:s reporter hade givetvis kunnat ställa ett antal frågor, men ni som lärt känna SN vet att så gör man inte på denna tidning, så länge nyheten gäller invandring och asylmottagning.
Det intressanta är orden som mamma Nasrin använder: ”Vi tänker aldrig återvända till Syrien”. Det är väl den inställningen majoriteten av flyktingarna har och med tanke på den skenande arbetslösheten i Sverige, problemen med bostäder och den försämrade ekonomin, lär framtiden i Sverige vara allt annat än ljus.
PS
Artikeln finns bara tillgänglig i pappersbilagan så ni får ladda ned den härifrån (2012-10-11) om ni önskar läsa.
Du Pettersson skriver ”Det är väl den inställningen majoriteten av flyktingarna har och med tanke på den skenande arbetslösheten i Sverige, problemen med bostäder och den försämrade ekonomin, lär framtiden i Sverige vara allt annat än ljus.”
Men vad du missar är att de svenska arbetarna förlorar sina jobb, svenska arbetare kan bli tvungna att lämna sina villor som en följd av den låga A-kassan. Så för den svenske arbetaren ter sig framtiden allt annat än ljus. Men för invandrare kommer det alltid att vara en ljus framtid. Bidrag är inte konjukturkänsliga, skulle det saknas pengar i välfärdssäcken, höj pensionsålder, ger skatt i ett par extra år, och med lite tur dör arbetare och då slipper staten betala ut pension och pengarna kan användas till invandrarbidrag. Höger regeringen försöker döda proletariatet i Sverige, den svenske arbetaren ska betala Fredriks galna invandrarpolitik, inga jobb – bara bidrag.
LANDSFÖRRÄDARE.
Syrien måste jubla att vara av med förrädarna. Synd att de ska hamna här bara.
Låter som en välbärgad familj på ”shoppingtur” i Europa.
När pengarna börjar ta slut i Sverige vilket de snart gör tänker de snabbt om. Gäller fler grupper som tänkt sig leva ett arbetsfritt liv.
Eller när de lyckats omvandla Sverige till samma skitlandsnivå som det de lämnade, på grund av sin oförmåga till förändring och anpassning. Den stora frågan blir vilket land som klarar sig eller klarar sig längst? För mig ter sig Japan eller Israel som lågoddsare.