I kvällens Agenda sade Sveriges? statsminister att två små och två stora orsaker ligger bakom ungdomars allt svårare situation.

1. Många hoppar av sina utbildningar
2. Högre krav hos arbetsgivarna
3. Ungdomar tackar nej till vissa jobb
4. Det allt större antalet asylsökande

Även under mina skolår hoppade ungdomar av studierna och många fortsatte aldrig efter högstadieåren, men jobb fick de flesta ändå. Varför? Jo, på den tiden fanns det jobb och den generella arbetslösheten låg på betydligt lägre nivåer än idag. När vi nu skriver 2012 har Sverige tappat många av de ”enkla” jobb som ungdomar utan utbildning kan ta och detta till lågkostnadsländer i Östeuropa och Asien.

Att arbetsgivare ställer högre krav idag kan förklaras med några få ord, de mer högkvalitativa jobben och den allt högre press som en ökad konkurrens utgör. För att överleva på en allt mer konkurrensutsatt arbetsmarknad har dagens arbetsgivare inte råd att chansa och så länge lågkvalitativa jobb fortsätter att försvinna till Baltikum, Indien och Kina är kraven högre på de ungdomar som står i kö för de få lediga jobb som finns.

Att ungdomar tackar nej till vissa typer av jobb är oacceptabelt. Det finns ingen anledning för svenska skattebetalare att försörja ungdomar som väljer att tacka nej p.g.a. att jobbet som är ledigt inte är det man utbildat sig till eller är ett jobb som inte passar in i personens framtidsbild. Det är möjligt att bidragsnivåerna är för höga och ha då i åtanke att både V och Mp vill höja dessa nivåer rejält. Om höga bidrag är en sporre för arbetslösa ungdomar att söka och ta jobb eller att fortsätta invänta det jobb man vill ha eller kanske inte ens välja något jobb alls, har säkert var och en sin uppfattning om.

Enligt Reinfeldt är det cirka 40 000 nya asylsökande som ska ut på arbetsmarknaden varje år, de flesta av dem saknar utbildning och språkkunskaper. Regeringen tänker vidta ytterligare åtgärder och med hjälp av fler miljarder dölja sitt misslyckande, men det är självklart bara ett spel för galleriet och ett försök att blidka allt mer förbannade svenskar. Hur kan någon tro att somalier och afghaner utan utbildning och språkkunskaper ska kunna få jobb på en allt mer högkvalitativ arbetsmarknad med arbetsgivare som ställer allt högre krav, när inte ens välutbildade svenska ungdomar har en chans? Denna punkt vore egentligen den lättaste att åtgärda för en regering som såg till svenska skattebetalares bästa och som vågade erkänna att man nått gränsen för vad ett land klarar. S införde Luciabeslutet 1989 och varför inte denna regering vågar detsamma när problemen är så mycket större idag än då, visar på en regering och en statsminister med en agenda där rent personliga intressen och en feghet får råda.

Idag fortsätter ungdomsarbetslösheten att öka i Sverige och den befinner sig idag på en nivå som ligger över snittet i EU. Prognoser säger också att arbetslösheten kommer att öka något kommande år, inte minska. Jag skyller inte på flyktingarna, utan på de politiker som bär ansvaret för flyktingpolitiken. Om denna flykting- och invandringspolitik får råda även kommande år, är jag rädd för att vi bara sett början på problemen och att vi har en hel generation som riskerar att hamna utanför. Vad detta kommer att innebära för det svenska samhället är svårt att sia om, men inte leder det till något gott.

Bara under Alliansen tid vid makten har antalet personer i åldern 20-34, utan egen inkomst, stigit med 50%
Trots detta faktum, trots den akuta bostadsbristen för ungdomar och studenter och trots alla andra problem som Alliansen dragit på Sverige, vägrar man inse att den nuvarande flyktingpolitiken sätter rejäla spår i den svenska välfärden och i det svenska samhället. Nej, det är inte flyktingarnas fel, det är de ansvariga politikernas.

Källa: SVT