Pettersson har fått en kopia från Inger-Siv Mattsson på ett brev med några intressante frågor och påståenden.

Nacka den 16 juli 2012

• Statsrådsberedningen, v g diarieför och meddela dnr tack
• Statsminister Fredrik Reinfeldt
• Justitiedepartementet, migrationsminister Tobias Billström
• Alliansens samarbetspartner Miljöpartiet Åsa Romson och Gustav Fridolin       

Ämne: Varför flyr  somaliska flyktingar inte till Somaliland?

För någon vecka sedan publicerade DN en intressant och tankeväckande insändare  av Saeed Abdullahi.

Abdullahi skrev bl a att ”Somaliland  är en lyckad statsbildning som lyckats bygga upp demokratiska  och fungerande institutioner . Somaliland har levt i fred i mer än tjugo år, medan resten av Somalia lider av ett instabilt politiskt läge och bl a plågas av terrorister och pirater.”

Mot denna bakgrund undrar jag varför somalierna inte flyr till Somaliland i stället för att bege sig över halva jordklotet för att ta sig till  det geografiskt, kulturellt och religiöst så avlägsna Sverige?

Det vore väl synnerligen lämpligt att ”det uppdämda behov” som enligt MP föreligger för familjeåterförening sker i Somaliland och inte i Sverige framför allt med tanke på de uppenbara svårigheter somalierna har att anpassa sig till ett liv i Sverige  – analfabetism, oanställbarhet,  stora familjer med  livslångt bidragsberoende,  religiösa vanföreställningar som inte sällan leder till  radikalisering och terrorism mm.  Dessutom  – och inte minst viktigt – skulle de svenska skattebetalarna slippa de gigantiska kostnaderna för återförening av – enligt Migrationsverkets beräkningar – mer än 20 000 nya somalier.

1980 års flyktingpolitiska kommitté konstaterade  i sitt betänkande SOU 1983:29 att ”den bästa lösningen för den enskilde flyktingen är oftast om han kan få en fristad i ett närbeläget land med en kultur och miljö som inte är alltför olika hemlandets.”

Varför har samtliga regeringar sedan 1980 frångått sina egna direktiv och drygt fyra decennier fortsätter att importera ett illiterat trasproletariat från  Tredje världen?

1993 slog UNHCR  i sin rapport The State of the World’s Refugees fast att ”lösningen på flyktingsituationer vara regional baserad  på principen att flyktingar skall ges temporärt skydd  så nära sina hemländer som möjligt  för att möjliggöra ett återvändande när konflikten är över.” 

Jag ber att få citera den nyligen avlidna toppdiplomaten Sverker Åström som i en intervju i DN hävdade att ”Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar som kommer från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle få svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land.” När han i  en uppföljande intervju ombads förklara sig sade han att han ”visserligen inte ville nedvärdera en huvudjägares kultur men att en sådan människa skulle känna sig mindre hemma i Vetlanda eller Gällivare.”

Tolle Furugård, enhetschef vid Migrationsverkets asylenhet i Örebro bekräftade i tidningen Hem och hyra denna uppfattning: ”Många  kommer direkt från bushen. De är inte vana vid vår civilisation och vet inte hur tvättmaskiner och annat fungerar.”

För några år sedan omkom en somalisk kvinna och sju barn i en brand i en etagevåning i Rinkeby.  Enligt chefsåklagaren Peter Claeson vid Västerorts  åklagarkammare  hade kvinnan ”lagt ett tygstycke över en stark lampa”!   Vilket tydligt visar att bl a somalier  saknar förutsättningar att leva i ett modernt samhälle.

Är det möjligen så att Somaliland – i motsats till den politiska klassen i Sverige – inte vill ha dessa ”flyktingar” inom sina gränser?

Jag ber samtliga adressater notera att mina  frågor icke är retoriska utan kräver ett konkret svar, tack.

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd (Formas)