Pettersson har fått ett mejl från Katinka Glahd.

Det förrådda folket

I flera sändningar av Sydnytt  den 29 Maj återkom där ett inslag om ”fattiga barn” i landet Sverige. Där kunde man se en ”fattig familj” på ett asylboende i Malmö kallat för Mosippan. Där satt en ”fattig” asylsökande man med sina söner i skinnsoffor.

I bakgrunden såg man en dyrbar plasma-tv och på soffbordet framför dessa utarmade människor stod en kraftfull laptop. Samtliga var välklädda och välmående.

Programmet utgick på hur illa det var ställt med ”fattiga” barn i Sverige. (Petterssons inlägg, titta på inslaget i Sydnytt så ser ni vad som räknas som fattigt bland invandrare och vad som räknas som barn. Bli inte upprörda bara, le och var glad att du får vara med och betala)

Den långt ifrån av hunger utmärglade fadern strök en tår ur ögat när han berättade om sina barns fattigdom. I dunklet glänste det diskret från Rolexklockan när han med gråtmild röst berättade om att hans söner, så gärna ville spela fotboll, men kunde inte detta eftersom de inte hade råd medfotbollsdräkter! Förr räckte det med att ha talang och vilja, Jag tror nog att det fortfarande, är vad som gäller.

Den äldste sonen som såg ut att vara 20 år gammal ville ta körkort, köpa bil och hus och studera till ett bra yrke.

Intervjun fick skötas genom en tolk eftersom de inte kunde ett ord svenska trots att de varit här och sökt asyl, försörjda av skattemedel i tre år! Och detta är kostnadsfritt och belönas med 12 000 i gratifikation om man klarar kraven på kort tid. Den summan hade varit en bra slant till körkortet. Svenska ungdomar får betala sina körkortsjälva.

De har inte ens besvärat sig med att lära sig det språk som landet de säger sig vilja leva sitt liv i framtiden i, under all denna tid.

Tydligen ligger det något i det som står tryckt på vissa kulturberikares t-shirts att de snart skall ta över och då blir det ändå deras medhavda språk som kommer att gälla i framtiden i landet Sverige. Finns alltså ingen anledning att besvära sig om detta!

För varje gång jag har sett detta inslag på tv så liknar det alltmer en fars av Tati.

Men skall man skratta eller gråta? Har man som journalist totalt förlorat sin heder, om man nu någonsin har haft någon, genom att medverka till detta dravel?

Istället borde de ägna sin tid åt dem som byggt upp detta samhälle genom hårt arbete med dåliga löner, urusla arbetsförhållanden, dåliga bostäder där kyla och fukt var ofrånkomligt, så var deras liv idoga och de reste landet med sitt slit ur fattigdom och elände.

Dessa som en gång lovades en bra pension när de skulle komma att behöva den köar nu i kyrkornas soppköksköer för att överleva.

Framför ”fattiglådorna” i mataffären ser man ständigt dessa bestulna människor, stå och vrida och vända på matvaror, vars datum har gått ut och som därför säljes till halva priset. Bland dessa köande seniorer förekommer aldrig några frågvisa representanter av de som en gång kallats ”andens tattarfölje” av en svensk nationalpoet- som verkarintresserade av- att undersöka hur dessa egentligen har det i sin vardag.

Oh nej! Det är mer givande att intervjua dem som får njuta frukterna av vad andra betalat till, i hela sitt liv. Här står det kronor Kling Klang i ögonen och underkäften åker ut för att kassera in. Dessa ständiga, kränkande (för oss)snyftreportage om så kallade flyktingar som basuneras ut i media till ljudet av plasket från forsandet av godhetens krokodiltårar ned för deras  kinder av skammens och falskhetens rodnande hudutslag. Inte ens den lästa knarkhora någonstans på våragator skulle sälja sig på sådana villkor. Men tattarföljet gör det utan att tveka för konsekvenserna!

Våra seniorer som inte har mat för dagen eftersom det blir ständigt fler som kommer hit för att få ett bättre liv, har en ålderdom att se fram emot, som väcker ångest inom dem.

Allt fler som konkurrerar om allt mer begränsade resurser, gör till slut att landet kommer att implodera.

”Generositeten” måste betalas och det får tas ur de så kallade transfereringarna som går tillbaka till landets pensionärer, av deras avstådda löner under sina arbetsliv.

”Gör Din plikt – kräv Din rätt” var engång arbetarrörelsens motto. Detta är för längesedan nergrävt på den politiska historiens soptipp. De försvarlösa har ju inte strejkrätten och kan inte försvara sig mot de gigantiska stölderna av deras inbetalda  tillgodo havanden. De lämnas därhän utan en tanke på om detta verkligen kan vara rätt.

Ett bevis för hur gigantiska dessa stölder är och hur vidrigt skamlösa de framstår, är att dra in på talböcker till synskadade  för att spara 12miljoner medan man avser att avsätta 5 MILJARDER per år för så kallade ensamkommande flyktingbarn.

Sverige har ett ansvar för att skydda sina egna medborgare eller rättare sagt hade!

Det ansvar har försvunnit ner i den malström som detta vanvett i generositet mot  människor som kommit hit för att få ett bättre liv.

Landet är nu i ett så svår dilemma p.g.a. den politiska korrekthetens arrogans och det är media och ”tattarföljet” en stor orsak till. Vi snart står inför situationer som kan leda till svåra inre slitningar i landet.

Något som vi inte ens i vår vildastefantasi kunde föreställa oss för 25 år sedan. Innan den definitiva härdsmältan krossar oss, kan vi kanske stilla få bedja om att de ansvariga för detta, tattarföljet, eftersom de glatt försökt att tysta svenska folkets protester mot politikernas vanvård av landet, i stället för att göra vad som egentligen var deras uppgift från början, nämligen att ständigt granska, undersöka just dessa politikers göranden, har de satt sig i någon självpåtagen uppfostrarroll för folket-som inte begriper bättre-att de som ett symboliskt straff sättes i samma skattetabell som våra bestulna pensionärer, får leva med.

Då kommer nog godhetens krokodiltåraratt rinna över igen, men av helt andra orsaker än dubiösa snyftreportage i tv och media.    

Katinka Glahd