Av Pettersson
Idag har Sveriges Radio ett propagandareportage om hur få av de så kallade ensamkommande barn/ungdomar som fungerar som så kallade ankarbarn. Ekot nämner att av de knappt 4 200 ungdomar som fick uppehållstillstånd 2007 – 2010 är det endast 1 130 anhöriginvandrare som kommit till Sverige till de ensamma barnen.
– Pettersson vill bara nämna att det som propagandacentralen kallar få är drygt 25 % av det totala antalet sedan undrar jag hur mycket det går att lita på ”barnens” berättelser.
Tresor Kayira låter som en vettig ung man beredd att kämpa för en ny framtid. Han kom till Sverige för sex år sedan från Kongo och påstår att hans föräldrar dödats i ett flyktingläger i Burundi. Från flyktinglägret i Burundi tog han sig tillbaka till Kongo som han flytt ifråm med sin morbror som tyvärr dödades. Han vet inte om hans fyra syskon lever men gav bort familjens hus och alla ägodelar för att finansiera resan och fick hjälp av en man som hjälpte honom hela vägen till Sverige, tyvärr minns han inte namnet på mannen som hjälpte honom.
– Pettersson undrar lite…ge bort en hus och ägodelar trots att han inte vet om syskonen lever. Resa från Kongo till Sverige med en man och inte komma ihåg namnet på den mannen…jag tycker det luktar gravat hund och varför Sverige? – Ankarbarn eller inte så tror jag migrationsverket och statens propagandacentral Sveriges Radio bluffar…
En nytagen bild på ett stackars ensamkommande barn som går i skola i Rättvik 
”En nytagen bild på ett stackars ensamkommande barn som går i skola i Rättvik”
Varför stackars? Han råkar vara min pojkvän och jag kan säga att han har det väldigt bra här. Med både familj, vänner och mig.