Av Stefan K

Efter Staffan Danielssons debattartikel i DN den 26/4 har larmet gått på partikanslier, tidningsredaktioner och vänsterbloggar.

Att Staffan Danielsson har rätt är ovidkommande, för vi har nu fått lära oss att intet ont får nämnas om invandrare och flyktingar. De som ändå dristar sig till att kritisera, ifrågasätta och protestera ska nu jagas och gärna hängas ut med diverse tillmälen.

Så skedde i dagens SN där ledarskribenten Charlotte Boström anser att Danielsson är “ute och tassar på bruna jaktmarker”. Jo ni läste rätt. De som faller utanför den gängse normen kallas inte längre för bara rasister och främlingsfientliga, ja inte ens för högerextrema, utan nu tilldelas man epitetet nazist. Charlotte Boström mår dåligt av att en person utanför den Sverigedemokratiska sfären vågar säga ett sanningens ord och att det på bloggar skrivs “Äntligen!”

Vi som läst SN under en längre tid vet att tidningen inte gjort sig känd för sin grävande journalistik i ämnet invandring och flyktingmottagning. Efter den pågående artikelserien “Den delade staden” förstår vi att fr.o.m. nu kommer vi läsare inte att få se en enda kritisk och grävande artikel om invandringens baksidor. Locket är på, vilket jag också skrev i en insändare som publicerades den 26/4.

Hade Charlotte Boström förtjänat sin titel som ledarskribent hade hon tagit upp hela bilden av “de ensamkommande unga männen”. Varför skrev hon inte att flera av dessa unga män hungerstrejkat och vandaliserat sina boenden när de inte fått som de velat eller när för stora krav ställts på dem? Varför skrev hon inte om de trakasserier och sextrakasserier de anställda fått utstå? Varför skrev hon inte att flera av dessa unga män varit inblandade i brott av olika dignitet, allt från stölder till våldtäkter, men framför allt. Varför skrev hon inte om de hem som tvingats stänga p.g.a. de stökiga barnen? Varför skrev hon inte om de absurda situationer som kan uppstå när dessa unga män ljuger om sina åldrar? Dessa unga män placeras i skolor där de ska umgås med “jämnåriga” och lek med tanken att 25-åringar placeras i en skolklass med 16-åringar. Personligen skulle jag skämmas. Det finns också den omvända situationen. Är du 25 år är du mogen för arbetsmarknaden och dit ska också dessa unga män så småningom, för inte ens de kan tro att skattebetalarna tänker finansiera deras tillvaro under resten av sin tid i Sverige, men om de påstår att de är 16 så står de inte till arbetsmarknadens förfogande och de kan inte heller ta körkort och annat som vuxna har rätt till.

Charlotte Boström skriver i sista stycket att Sverige borde ta hand om fler av dessa barn, men jag misstänker att hon själv inte tillhör de intressenter som eftersöks som värdar för de ensamkommande unga männen.

Ps. I sin ledare hånar Boström Staffan Danielsson för hans påstående om att Sverige tar emot en fjärdedel av de asylsökande barnen som kommer till Europa. Varför håna någon som har rätt Charlotte? Åren 2010-2011 tog Sverige emot mer än dubbelt så många “barn” som 2:an (England) och 3:an (Belgien) gjorde tillsammans, allt enligt ICG:s statistik.

Det här är ett av de barn vars historia och ålder Charlotte Boström inte vill ifrågasätta. Du som ändå gör det får finna dig att trampa på bruna jaktmarker, allt enligt Charlotte Boström, ledarskribent på den lilla lokaltidningen SN.

Läs artikeln på SN och lägg märke till att kommentarsfunktionen är borttagen, men du som vill kontakta Charlotte har både e-postadress och telefonnummer att tillgå.