Idén om ett privatdrivet barnkulturpalats på Riddarholmen passade Stockholmsalliansen som hand i handske.
Gamla riksarkivet på Riddarholmen har stått tomt i 40 år. I Stadshuset sitter en relativt nytillträdd borgerlig allians, som vill pröva en ny kulturpolitik också i Stockholm. I det läget uppvaktar Tsatsikiböckernas framgångsrika författare Moni Nilsson-Brännström samt hennes syster och svåger, barnfilmarna Lotta Nilsson och Anders Bergh, Stockholms kulturförvaltning.
Deras bolag Zingo film har avslutat arbetet med biofilmen Hoppet om ett par invandrarkillar efter Moni Nilssons manus. Nu vill de skapa film- och teaterkultur på ett annat sätt, i en lokal som ska vara större än ett biopalats. De tror att Gamla riksarkivet vore perfekt för ”Rikets viktigaste viktigheter”, som barnen kallas i ansökningarna.
- Palatset öppnade 1 oktober 2011. 17 januari 2012 var konkursen ett faktum.
- Från 2008 då initiativet togs till ett barnkulturhus hann idén sätta cirka 270 miljoner kronor i rörelse. Staten satsade 207 miljoner på upprustningen av Gamla riksarkivet.
- Zingo film/Palatset fick runt 33 miljoner kronor i offentliga medel till verksamheten av Stockholm, Arvsfonden, landstinget, Framtidens kultur, Kulturrådet, Almi företagspartners (lån) samt Fastighetsverket (köksinstallationer).
- Från privat håll kom ytterligare runt 30 miljoner kronor. Hälften från Postkodlotteriet, resten var pengar, föremål och hjälp från ett 30-tal sponsorer som Norstedts, Natur & Kultur, Tele 2, Richo, Philips, Sony, Cisco, Hugo Stenbecks stiftelse, DDB, Sia Glass och Mediateknik.
- Event och biljettintäkter gav ett par miljoner kronor.
-Pettersson konstaterar att en kvartsmiljard av skattebetalarnas pengar samt 30 miljoner från privata sponsorer räckte till att hålla öppet 109 dagar – Alltså 2,5 miljon per dag och ännu har så vitt jag vet ingen ansvarig politiker eller tjänsteman ställts till svars och det finns fortfarande många som på fullt allvar påstår att det inte går att sänka skatterna.
Och dessa personer ska vara satta att leda oss. Men nu vet jag varför Postkodslotteriet har överöst mig med marknadsföring för deras skitlotteri, med brev, via e-mail och per telefon. En telefonförsäljerska i medelåldern försökte med att påstå att överskottet gick till barn och ungdom. men då sa jag att jag visste ett bättre sätt att få pengar till sånt. Hur då frågade hon. Genom att stoppa massinvandringen, sa jag. Då blev hon arg och sa att om det var så skulle vi inte prata mer. Tack, sa jag. Hon har faktiskt inte ringt mer, och nu tror jag att de får lägga ned postkodslotteriet. Det mesta har väl gått till löner, marknadsföring och administration som vanligt. Lotterier ska skötas av ideellt arbetande, annars blir det inget över. De skitstövlar som skött Postkodslotteriet är de som tjänat mest på det. Och de här politikerna och Zingo Film skulle ju få betala tillbaka vartenda öre, och arbeta av det de inte kan betala, med städning eller dylikt.
Jag skrev i SvD att Palme visste vad han gjorde när han tog bort ansvaret från politiker.
Som vanligt finns förstås ingen politisk beslutfattare som är ansvarig för detta fiasko.
Skattebetalarnas pengar bara rinner iväg på ”likatyckandes” idiotproject! Skulle mot förmodan ansvar utkrävas för vansinnet så kommer det så småningom att visa sig att det var en nu död vaktmästare som var ansvarig!