Pettersson tackar för isändaren från Th.N.

Om en person ställer sig på torget och ropar till förbipasserande, ”Det är dags att slänga ut Judarna ur landet, de vill bara ta Negerbollarna ifrån oss”. Ja då kan man vara säker på att någon snabbt ilar till polisstationen och säger; vi har en hädare på torget. Gripen honom! Och så fort poliserna fått på sig de skottsäkra västarna och startat upp de gamla SAAB-arna skyndar de att verkställa uppmaningen.

Och ändå hade talaren endast utövat det som anses som den mest grundläggande demokratiska rättigheten. 

Professor Per Bauhn, skriver takvärda essäer i landets tidningar. Inte minst när det gäller frågan om demokrati och främlingsfientlighet. Det är viktigt att hans analyser debatteras i en vidare krets. Den Grekisk-västerländska demokratins kärna är frihet. En av de mest grundläggande friheterna är yttrandefriheten, en annan är organisationsfriheten och individens okränkbarhet.  Dess motsats är envälde, diktatur, ett undertryckande eller förbud mot åsikter och grupperingar som står i strid mot vad en starkare person eller grupp vill tillåta.

De starkaste maktstrukturerna bland människor har dock formats av religionerna. Dessa har över tiden hållits samman genom födelsen -tron-hoppet-döden. Yttrandefrihet är i strängt religiösa länder ett okänt begrepp.  Det är också profeterna som skrivit de första och många av de ännu gällande lagarna. Dessa har långt ifrån alltid stått i överensstämmelse med det som det som västerlandet definierar som demokratiska lagar. Vissa av dem kräver än i dag att de rättrogna – och i den fållan vill man se alla människor- endast skall följa den heliga egna lagen.

Sverige som en del av den västerländska kulturtraditionen har demokrati som förebild för mänsklig samlevnad. Inte minst individens rätt sätts mycket högt. Yttrandefriheten, rättvisa, och jämställdhet mellan könen skall försvaras överallt där dessa friheter hotas. Så är den officiella bilden. Men mellan ord och handling uppkommer det ibland konflikter. Särskilt svårt har det blivit att balanssera yttrandefriheten.

När landet under decennier tagit emot flyktingar med varierande skyddsbehov, har det uppstått ett ifrågasättande om detta är skäligt. De som med stöd av yttrandefrihetsprincipen ifrågasatte delar av flyktingpolitiken startade en debatt som resulterade i att denna grundläggande demokratiska rättighet av samhällets elit kom att beskäras. Lagen om hets mot folkgrupp stiftades. Efter detta började all kritik mot invandringspolitiken benämnas som rasism. Men också andra friheter har satts under press.

Västerlandet med USA i spetsen är de som driver frågan om att fler länder skall bli demokratiska. Genom att bjuda in och visa vad ett öppet samhälle kan erbjuda skapar man inre spänningar i diktaturer eller länder som styrs med religiösa lagar. Att detta inte alltid är lyckat finns det många bevis för. Länder där majoriteten av befolkningen inte vet vad demokrati står för, utan endast uppfattar den som ett överflöd av varor och en lättjefull tillvaro, blir givetvis besvikna när dessa fördelar inte infinner sig på direkten om man röstat fram ett demokratiskt styrelsesätt. Något som skapar tvivel på att demokrati är det enda och ideala styrelseskicket. Ett färskt exempel är Egypten.

I alla tider har folkfördrivningar förekommit i samband med krig och terror. Många har tvingats fly för att inte bli ihjälslagna. Lyckligare lottade har tagit emot flytingarna och hjälpt dem till en ny tillvaro. Oftast till stor glädje både för de berörda och för det mottagande landet.  I den numera snabbt globaliserade och expanderade mänskliga utvecklingen har emellertid en ny typ av flyktingar tillkommit. Människor som i strid med både egna och andra länders lagar kallar sig för flyktingar i hopp om att få en bättre tillvaro än den i hemlandet. Vissa länder, inte minst Sverige, som länge förskonats från krig och ofred, är ett av de länder som anser sig tvungna att erbjuda denna nya typ av flyktingar ett mottagande som  innebär mat, bostad, utbildning, familjeåterförening, dagpennig och om möjligt också ett arbete med sitt hemlands yrkesroll

En alltför snabb invandring har emellertid lätt för att skapa motsättningar gentemot ursprungsbefolkningen.  Flyktingarna anses få en gräddfil in i det egna landet. Att protestera mot en allför frikostig invandringspolitik har beskrivits som rasism. Att diskutera konkret punkt för punkt och kanske till och med erkänna att det finns värden som går förlorade genom att kalla problembeskrivningarna rasistiska, det vill den så kallade kultureliten inte. Särskilt borgerliga politiker och dito ledarskribenter verkar paniskt förskräckta för att öppna upp för en debatt där de riskerar bli kallade rasister. Att socialistiska partier och skribenter är lite mindre rädda för rasismen kan bero på att i många socialistiska länder härskar diktatur och brist på mänskliga rättigheter. Men för den skull varken vill eller tycks man våga redovisa en mer nyanserad inställning.   

I dag finns i Sverige, liksom i de övriga nordiska länderna politiska partier som vill införa begränsningar kring invandring och flyktingpolitik. Ett allt för snabbt växande multikulturellt inslag, med flyktingarnas medförda kultur skapar spänningar och kostar pengar. Därtill kan sägas att multikultur i princip inte är naturlig. Varken ursprungsbefolkning eller flyktingar känner att en sammanblandning ger något bestående. I varje fall inte under de första generationerna. Professor Bahun är en av dem som kan analysera dessa kontroversiella frågor utan att hemfalla åt något partsintresse. Yttrandefrihet är en förutsättning för att dessa och många andra svåra frågor på ett sakligt sätt skall kunna diskuteras.

Th.N