Utvandringen av svenskar till Amerika uppgick åren 1860 till 1916 till c:a 1,2 miljoner människor, av dessa återvände runt 200 000. Detta på en befolkning på c:a 4 miljoner. Det låter enormt mycket men det var trots allt färre än 20 000 per år, så Sverige tömdes inte på långa vägar och jämfört med dagens invandring på 60 000 om året till Sverige var det som att pissa i Mississippi.

Några av pionjärer som de första nybyggarna kallades kom från Biskopskulla i Uppland. De utvandrade år 1846 under ledning av den självutnämnde profeten Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland. Han och hans anhängare hotades av fängelse eftersom de ordnar egna gudstjänster med nattvard och kräver att kyrkan skiljs från staten. De hamnade i Illinois där de under stor umbäranden grundade en koloni och under den följande tioårsperioden följer över tusen svenskar efter för att bosätta sig i kolonin. Efter femton år upplöstes den religiösa kolonin men samhället finns kvar än idag.

Massor med svenska småbruk växte upp i Illinois och andra stater, ofta runt järnvägarna som byggdes i rasande takt. Möjligheten att kunna kombinera jordbruk med arbete på järnvägen eller för ett skogsbolag var viktigt för de fattiga svenskarna.

Svenskarna hade ett enormt bra rykte som arbetare. Järnvägskungen James Hill uttryckte det så här: ”Ge mig snus, brännvin och svenskar och jag skall bygga en järnväg till helvetet”. Det var tydligen skillnad på invandrare då och nu.

Nåväl, för att inte dra iväg för långt så kan jag berätta att de som tror att Biskops Kulle från Uppland även finns i Amerika och där heter Bishop Hill tror rätt. Titta gärna in på deras hemsida. Välkommen står det uppe till höger.