Av Olli Rein
Han skulle på julfest. Men Tommy Lundén, 44, kom aldrig hem igen. Nu berättar kollegan om hans sista timmar i livet.
– Jag har aldrig sett honom så glad förut, säger mannen som var med när Tommy misshandlades till döds.
I dag är det en vecka sedan det hände.
Gänget från firman samlades för att tillsammans bowla och fira in julen. Vid sjutiden på fredagskvällen gick hela sällskapet till Grand i Ludvika, där de hade prisutdelning och åt julbord.
Stämningen var på topp.
– Jag har aldrig sett Tommy så glad.
– Han skrattade, pratade och kramade om oss alla, säger hans tidigare kollega.
Tommy Lundén hade några månader tidigare slutat vid firman, men han fanns med på julfesten för att bli avtackad.
– Han berättade om nya jobbet. Om livet. Och så fick han en present av oss, säger arbetskamraten.
Han var en av de två som senare under kvällen tog sällskap med Tommy Lundén och lämnade Grand. De skulle bara gå ett par hundra meter, till ett ställe som kallas garaget, dit några andra arbetskamrater tidigare gått.
Klockan var då 23.15.
Tanken var att trion senare skulle återvända till Grand.
Men så blev det inte.
De hann bara svänga in på Carlavägen, där de passerade ett gäng som de hörde prata och skratta. När de passerat gänget var det plötsligt någon som tilltalade en av arbetskamraterna.
– Jag minns inte i dag vad som blev sagt. Bara att det sades någonting. Sen såg jag min arbetskompis falla mot marken, berättar han.
I tumultet ringde någon efter polisen. Då var klockan 23.22.
Arbetskompisen slog huvudet i asfalten.
– Han landade en meter från mig. Jag hörde ljudet och såg hans ansiktsuttryck. Han blev medvetslös direkt, minns mannen.
Det var då Tommy Lundén grep in.
Han tog ett steg fram mot den som knuffat hans kollega och blev då själv knuffad till marken.
– Det var samma sak med honom. Ljudet. Ansiktsuttrycket. Han måste ha förlorat medvetandet direkt, säger arbetskamraten.
Vad som hände sedan har han flackande minnesbilder av.
– Jag tittade upp, såg hur de sparkade och slog på Tommy och sen blev det svart för mig, berättar mannen.
Han blev samtidigt själv angripen och slagen medvetslös.
Nästa klara minne han har är att han står upp och pratar med en polis.
– Jag har fått berättat för mig att någon hjälpt oss alla tre, lagt oss i framstupa sidoläge, men det är inget jag själv kommer ihåg, säger han.
Han blev under kvällen skjutsad av polis till Ludvika lasarett. Då hade han ingen aning om hur illa det gått för Tommy.
– Jag fick beskedet på morgonen. Att han hade gått bort.
Han minns att han hade svårt att ta till sig beskedet. Han hade svårt att över huvud taget ta in det han själv och hans två jobbarkompisar utsatts för i fredagsnatten.
På radion pratades det om en misshandel i centrala Ludvika, med dödlig utgång.
– För mig var det helt overkligt att det skulle handla om oss, säger han.
Senare på lördagen kallades mannen till polisförhör.
Efteråt samlades alla anställda på firman, för att tillsammans prata igenom det som hänt.
– Chock. Sorg. Tomhet.
– Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva hur det kändes, säger den tidigare kollegan.
Han hade tur. Blåmärken vittnar om att han tagit emot sig med armbågarna i fallet och andra skador på hans kropp tyder på att han varit vid medvetande så länge, att han lyckats skydda sitt huvud från grovt våld.
I dag känner han inte så mycket av den svullna halsen, bulorna i bakhuvudet och smärtan i käken.
De yttre såren börjar läka.
– Men inuti är det annorlunda. Tungt.
– Samtidigt kan jag känna mig glad över att jag lever. Flera i min omgivning har uppmärksammat mig på att det kunde ha varit tvärt om.
– Mitt liv hade kunnat sluta här, vid 20, säger han.
Två gånger under veckan som gått har mannen besökt platsen där allting hände.
Han har tänt ljus för sin kollega, Tommy Lundén.
En man som gick på en personalfest i decemberkvällen, för att aldrig återvända hem igen. En småbarnspappa som blev slagen och sparkad, för att han tog ett steg fram för sin kamrat som slagits till marken.
Tommy avled några minuter efter ett den natten.
– Jag var med på gatan.
– Men jag har en annan bild av Tommy på näthinnan.
– Han skrattar och kramas på festen. Det är det jag ska minnas, säger kollegan.
Olli tackar Linda Solum för en mycket bra och känslofull artikel, och har inget mer att tillägga.
Kommentarer på Dalarnas tidning, dt.se, som fick stå kvar tills kommentarsfältet stängdes.
Skrivet 23 dec 2011 09:35 Jag
Jag och min familj tände ljus igår, mot våldet men att samtidigt tycka synd om gärningsmännen, att se dem som människor som blivit påverkade av sin omgivning till att ta till våld, NEJ det gör jag inte. Jag tror inte på sånt. Alltid alltid alltid så skall våld och överfall skyllas på nåt/nån annan än de som faktist utövade…Nån annan får ta skulden för dem som gjorde fel. Polisen, politikerna eller folket runtomkring. Varje vuxen människa eller ja, empatin skall vara utvecklad vid 12 års åldern så jag sätter min gräns där, skall kunna skilja på rätt och fel, mitt och ditt osv men det gäller inte alla. Fördomarna är många men i ärlighetens namn så gör de rätt för dem oxå!
Anmäl
Skrivet 23 dec 2011 09:28 Karla
Hemskt läsning och mycket tragiskt att det skulle bli så här. Jag lider med familjen. Men sen så ska man inte va för snabb att döma heller. Vi har bara hört ena sidan och de andra har ingen chans att ge sin bild av va som hände. tänk på det!
Anmäl
Skrivet 23 dec 2011 09:27 DumDumSillSill
Vargen (Ej registrerad) skrev:
Ja det är bra med dessa mörka partiklar. Det skrevs 78 kommentarer om flink. Han skulle sitta resten av livet och man skulle föra in döds straff osv. Men dessa människor får man inte kommentera. Dom som gjort detta dåd.Varför DT tar ni bort, Detta kommer väl åxå att tas bort. Borde det inte vara tvärt om. För i helvete våra egna borde väl gå som nummer ETT ?? Helt otroligt att detta ens får hända. En pappa blir ihjäl slagen på öppen gata och har inte gjort ett smack. Men Sverige ta in flera så blir det bättre. Är det så konstigt att det kommer partier som heter sverige demokraterna? Nej inte ett dugg. För dom vågar säga rakt ut och blir kallade rasister. Sossarna och borgarna vill åxå sätta en gräns, Men dom kan inte säga nåt för då är dom åxå rasister. Detta är sorligt som hänt mina tankar går till de anhöriga. Och till sist, Släng ut dessa som gör så här.Dom har ett hemland där dom kan slåss om dom nu vågar.
Det här handlar om en människa som dödat en annan människa, inget annat. Därför hoppas jag din kommentar tas bort. Om något bör diskuteras i samband med detta finner jag det rimligare att nämna alkohol och droger, det är dock ingen ursäkt, men kanske närmare en förklaring än något annat.
Jag tänker inte ens försöka gå in på de känslor detta väcker. Mina tankar går till de i Tommys närhet.
Anmäl
Skrivet 23 dec 2011 08:47 Carotta
Tankarna går oabrutet till Tommys familj som så brutalt & onödigt får sin sambo/pappa bortrykt..tårarna rinner…känner mig så arg & ledsen…allt är så fruktansvärt hemskt att man inte kan sätta ord på det…samtidigt får man vara tacksam att det inte blev 3 som miste livet så här brutalt…att två faktiskt överlevde överfallet…allt känns helt sjukt…har bott hela mitt 45_åriga liv i Ludvika och trodde väl aldrig att nåt sånt här kunde hända i våran lilla stad…
Anmäl
Skrivet 23 dec 2011 08:31 Hedemorabo
Blir så illa berörd av detta, känns ända in i kropp och själ.Detta meningslösa våld måste bort, förr var ”slagsmålet” över när en person låg ner!! Varför finns de så många ”trasiga” ungdomar ute på våra gator.
Skänker er alla en varm tanke.
Anmäl
Skrivet 23 dec 2011 08:05 MissE
Tårarna rinner när jag läser och jag känner er inte ens. All kärlek och ljus till dig och alla anhöriga! <3
Som synes, inte mycket kritik av gärningsmännen fick stå kvar!
En fruktansvärd Historia.
Den är näst intill Kuslig.Från att ha varit en Glad levande Människa till att helt plötsligt bli orörlig och Död.
Stackars hans Arbetskamrater och familj.
Dom kommer att minnas detta i resten av sina liv.
Det räcker att Julen börjar nalkas år efter år så minns dom detta Tragiska Onödiga Mord.
Dom som gjorde detta hemska får väll skadestånd Endera.
För mig är detta Mord inget annat är Livstid.Punkt:Slut.!