Av Stefan K

Vi har tidigare fått oss inpräntade att vår invandringspolitik är en ekonomisk tillgång. Nu hävdar två debattörer att våra förorter är detsamma.

”Över 80% av den arbetsföra befolkningen i våra förorter arbetar/…/De som inte gör det är en intressant resursbank med hög kompetens/…/och entrepenörskapet i förorterna är oerhört starkt och kommer att växa”.

Detta skriver de två debattörerna Madeleine Opira och Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist i SvD.

Att tala om fattigdom i våra förorter är enligt de två en skymf mot de 2 miljarder som verkligen lever i fattigdom enligt FN:s definition och visst…Förortskidsen som bär nya märkeskläder, de nyaste mobilerna och äger varsin ny laptop är givetvis lyckligt lottade jämfört med de ungdomar som gräver efter mat på sopptippar, saknar hela kläder och som aldrig sett en dator. De har det också mycket bättre än ungdomar i länderna de närmast kommer från och det är väl också därför de är här.

Att 80% av den arbetsföra befolkningen skulle jobba vill jag se statistik på, för den siffran tror jag inte en sekund på. Den höga kompetensen undrar jag om den finns bland de outbildade analfabeter som befolkar våra förorter i allt högre grad och att förorterna skulle vara en ekonomisk tillgång står i bjärt kontrast med regeringens uttalanden och satsningar.

Behövs då nya miljarder till fritidsgårdar, nya samlingsplatser och kostsamma projekt? Varför pratar då regeringen om att starta nystartzoner med skattelättnader för de som driver företag i förorterna? Varför skylls då upploppen och bilbränderna på hög arbetslöshet, bostadssituationen, utanförskapet och segregationen?

Antingen ljuger regeringen för oss, antingen ljuger förortsligisterna eller så ljuger artikelförfattarna. Min personliga tro är att de bägge damerna fått för lite uppmärksamhet och vill väcka intresse runt de egna personerna, för inte kan de väl ha tullat på julspriten redan idag?

Källa: SvD