Av Pettersson
Hiyab, 3, och Deymond, 5, hotas av utvisning till Italien – trots att de inte har några anhöriga där eller kan språket. – Jag är fullständigt chockad, säger fostermamman Therese Nilsson.
För ett år sedan fick Therese och Jens Nilsson i Boden ett telefonsamtal från socialtjänsten. Barnen Hiyab, 3, och Deymond, 5, hade hittats övergivna i en lägenhet. Deras mamma var spårlöst försvunnen och nu behövde de ett hem.
– Det var självklart för oss att säga ja. Även om vi förstod att den första tiden skulle bli tuff, säger Therese Nilsson.
– Pettersson undrar vad fan Migrationsverket håller på med. Gång på gång kommer det vuxna som saknar id-papper och blåljuger om sin bakgrund och ändå får stanna sedan vill de slänga ut två småbarn vars mamma övergett dem och ingen vet om hon lever eller är död och dessutom har en fosterfamilj som kan och vill ta hand om dem.
Låt chokladtottarna stanna tills mamman hittas och släng ut några tusen lögnare i stället. Givetvis under förutsättning att mamman inte dyker upp runt hörnet när barnen fått PUT.
Är det inte Gamla Ganna är det 11-åringar med tuttar och ludd på karamellen så är det choklad-tottar som är övergivna. Lika lite som systern var omedveten om att 11-åringen var 18 och Gannas dotterdotter var pinsamt medveten att både blindhet och demens blåste bort med vinden så vet tollarnas fostermamma med största sannolikhet var mamman har tagit vägen.
Vi är öppna för all sköns trixande för humanitetens sköna välbefinnande. Låt enskilda stå för uppehället som i detta fallet om nu de ska få stanna, likaså Ganna, vill de anhöriga stå för fiolerna men det är ju inte målet för snackas det rättigheter och då är det åldringsvården och barnbidrag som gäller.
Jag ser på tollarna att de med största sannolikhet är somalier och vips är omsorgslagen där och skänker dessa ”sub 70 IQ-are” mer och fler rättigheter än gemene man, vi har bara rätten att stå för fiolerna och att se vara ansikten bli lika långa som de i spanandet efter den välfärd som flytt.
Trist men sant… Italien nästa eller where ever.
Mamman lär nog dyka upp…Om inte annat så när det blir aktuellt att söka nya bidrag(eller ansöka om anhöriginvandring)..
F.ö har jag haft förmånen,att leva en tid av mitt liv i Italien,inget som jag ångrar…Även om jag lade på några kilo på vågen…så förplägnaden var det absolut inget fel på.
Vad som förvånar mig en aning,är enbart mammans taktik.Normalt fotvandrar hon ju först till nordliga Sverige,för att därpå begära,att barnen som lämnats kvar i öknen,skall återförenas i det nyfunna paradiset !!!
Men som bekant är ju trixen mångfaldiga.