Av Stefan K

I hundratals år har den europeiska kvinnan stått på barrikaderna och slagits för sin rätt till ett jämlikt liv. Nu raseras deras kamp.

”Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen”. Detta står att läsa i Svenska Akademins ordlista från 2006.

Redan i slutet av 1700-talet såddes fröna till den tankeinriktning som sedemera skulle leda fram till feminismen, men redan 1405 skrev den italienska författarinnan Christine de Pizans boken ”Damernas stad” där hon starkt kritiserar kvinnofientlighet och argumenterar för mannens och kvinnans jämställdhet.

Inte bara i västerländska områden spirade den nyfunna feminismen. I det muslimsk styrda Iran växte två rörelser fram i mitten av 1800-talet, Báb och Bahá’u’lláh. Den iranska poeten Tahareh anslöt sig till Báb-rörelsen och hon var den första kvinna som visade sig utan slöja i ett muslimskt land. Tahareh avrättades för sin tro och sin kamp för kvinnans jämställdhet på ett mycket grymt, men tidstypiskt sätt. En sjal fördes ned i hennes hals, varpå man kastade henne levande i en djup brunn som sedan fylldes med stenar och jord.

Det är svårt att säga när feminismen gjorde sitt intrång i Sverige, men två av de mer omtalade och tidiga feministerna var Fredrika Bremer och Sophie Adlersparre som verkade i mitten av 1800-talet.

I skånska Mölle hade män och kvinnor badat tillsammans i smyg sedan 1890-talet, men inte förrän 1911 legaliserades detta och sägs vara ett av de första avstampen mot jämställdhet i Sverige.

1910 föddes embryot till det som senare skulle komma att bli den internationella kvinnodagen. Det var den tyska kommunisten Clara Zetkin som anstiftade denna i namnet av världsorganisationen Andra Internationalen. I San Francisco skrevs 1945 ett avtal som fastslog att jämställdhet mellan män och kvinnor var en grundläggande och mänsklig rättighet. 1977 antog FN en resolution om ett allmänt firande av en internationell kvinnodag.

Idag ser vi en kultur växa sig allt starkare i Sverige, en kultur som inte ställer kvinnan jämställd med mannen. Vi har plötsligt begåvats med en kultur där män som vill tillåts ha flera fruar att förlusta sig med, hur unga flickor tvingas till giftermål med män som utsätts av familjefäderna, där kvinnans uppenbara roll är i hemmet, där kvinnor förpassas till bakgrunden under olika evenemang, där flickor mördas av familjernas manliga medlemmar som vill upprätta sin heder, där kvinnor och flickor nekas till de nöjen som deras arbets- och klasskamrater förgyller tillvaron med och där kvinnor medvetet undanhålls från arbetsmarknaden p.g.a. den klädsel som styrs av deras religion och påtvingas av männen. Dessutom ser vi nu hur det svenska samhället påverkas allt mer av denna kvinnosyn. Idag är det hundra år sedan svenska män och kvinnor tilläts bada tillsammans, men idag kliver vi bakåt i utvecklingen och accepterar att våra badhus inför segregerade badtider, enkom för att blidka den nya och snabbt växande kulturen. Vi ser redan hur andra inrättningar följt efter badhusen och infört s.k. kvinnotider. Var detta kommer att sluta vet vi inte i nuläget, men…

…tydligt är att feministerna gett upp kampen, för på annat sätt kan jag inte tolka den totala tystnad som råder från det hållet.

Det är väl inte utan att Gudrun Schyman och andra feminister får slänga sina epitet och kalla sig något annat i framtiden.

Källor: Wikipedia om feminism, den internationella kvinnodagen och könsrollerna inom islam.