Av Pettersson
I snart åtta år har det funnits ett utvisningsbeslut på Anna Galesian och Ara Arutiunian med familj. På grund av att paret inte har några identitetshandlingar har varken polisen eller Migrationsverket lyckats verkställa utvisningsbeslutet.
– Varje dag är vi rädda att de ska komma och skicka iväg oss, säger Anna Galesian.
Familjens ärende har gått vidare för verkställande med tvång av gränspolisen i Örebro. Men för att kunna utvisa familjen krävs id-handlingar och ett land som erkänner dem som medborgare. Det finns inte.
– De är en produkt av före detta Sovjetunionens fall, säger Ulf Svalling och berättar att både Anna Galesian och Ara Arutiunian levt som flyktingar under större delen av sina liv och att arkiven där deras födelseattester och medborgarskap var registrerade försvann när Sovjetunionen föll.
Alla familjens tre barn är födda i Sverige. De går i skola och på dagis här och svenska är det enda språk de talar. – Vi ser att barnen är stressade och oroliga. De förstår inte att det finns något annat än den värld i Guldsmedshyttan som de lever i.
I början av oktober fick Anna Galesians arbetsgivare beskedet att Annas arbetstillstånd i Sverige dragits tillbaka. – Anna har skött sig med bravur och jag vill inte ha någon annan, säger Linda Andersson, verkställande direktör för Lindesberg arena där Anna Galesian hade en fast tjänst som städerska.
– Vi vill jobba och vi kan jobba, men vi får inte jobba. När vi frågar Migrationsverket vad vi kan göra så svarar de bara att vi ska hämta våra pass, men vi har ju inga pass, säger Anna.
– Pettersson ser att det inte står hur och när familjen kom till Sverige men vi får anta att de kom utan papper eftersom de inte har några nu och med tanke på att det är 20 år sedan Sovjetunionen föll så har vi ett nätt litet klapp på 12 år i artikeln som reportern inte redogör för men avsikten är väl som vanligt att göra en snyfthistoria.
Det visar de svenska myndigheternas flathet, över 90 % av de som söker asyl saknar id-handlingar när de kommer hit. Vilka rövarhistorier som döljer sig bakom alla tappade pass kan vi bara gissa oss till. Inga papper borde betyda stopp vid gränsen om det inte finns en väldigt trovärdig och kontrollerbar historia om vart papperen tagit vägen.
Med åtta år och vad det verkar en skötsam familjen (fast det står inget om fadern) och de verkar inte ha hållit sig dolda samt med tre barn födda i Sverige borde de få stanna i Sverige och myndigheterna lägga kraft på annat i stället. Att dessutom dra tillbaks ett arbetstillstånd och låta skattebetalarna stå för uppehället är inte vidare smart. Men det är tveksamt, det ska inte löna sig att slänga papper och yngla av sig för at få stanna…

Om våra pinsamma politiker lägger fram ett förslag som innebär att den asylsökande måste visa upp en godkänd id-handling slipper vi fall som detta.
Ingen id-handling, ingen chans till asyl, utan tack och adjö redan vid gränsen.
Detta vore mest smärtfritt för både den asylsökande och svenska skattebetalare.
Två veckor borde vara max tid att ta på sig. En enkel check med en språkexpert och sedan enkelbiljett, eller trodde de på allvar att ingen skulle komma på dem. Ungefär som killen med den mutade tolken…
De vet var de hör hemma, i Armenien. Eftersom det finns inga bidrag till icke arbetande där så är Sverige perfekt att glömma allt om sin bakgrund.
Felet är att det skall inte ta åtta år att avvisa dem.