Av Stefan K

Då har äntligen media behagat avslöja bluffen med den ensamkommande flyktingbarnen, något man gjort i andra länder sedan länge…men resten då?

Det är ingen hemlighet att majoriteten av de som söker asyl i Sverige kommer utan id-handlingar och detta gäller inte bara barnen…eller de unga männen. Varför tar man sig ända till Sverige för att innan gränsen kasta sitt pass och sina id-handlingar? Alla vet att man inte kan sätta sig på ett flygplan i Somalia, ta båten från Turkiet eller passera 20 gränser i bil från Afghanistan, om man inte kan uppvisa ett pass eller annan giltig id-handling.

Ja, svaret är väl ganska lätt. I Sverige väntar ett kravlöst liv med höga bidrag, egna bostäder, fria studier och alla kostnader finansierade och då gäller inga regler. Idag har alla människor i den välmående världen tillgång till datorer och mobiltelefoner. På ett snabbt och enkelt sätt kan därför nykomna i Sverige mejla och sms:a sina kvarvarande vänner hur det svenska trygghetssystemet fungerar, hur de ska bete sig när de kommer hit, vad de ska säga och vilka historier som lättast ger ett uppehållstillstånd.

Dessa uppgifter kan de sedan kasta i ansiktet på naiva myndigheter och ännu naivare politiker. Det vore intressant att se hur många nykomna som idag befinner sig i Sverige med hjälp av ”ankare”, lögnaktiga historier och falska identiteter? Att denna naiva och generösa politik är kostsam kan vi nog alla vara överens om och givetvis känner beslutsfattarna till siffrorna, men dessa försöker man envetet och med framgång dölja så långt in i garderoben att de förmodligen aldrig hittar ut.

När ni ser bilder från svältens Somalia, naturkatastrofens Haiti, krigens Afghanistan och andra områden där människor verkligen lider nöd, så kanske ni ska ställa er frågan. Varför ser vi aldrig dessa drabbade människor komma till Sverige? Svaret kan vara att de inte har råd, de har inga ”ankare” som bereder väg och inte tillgång till datorer och mobiler varifrån de får information om hur man går till väga. Därför köper jag regeringen Ingvar Carlssons Luciabeslut som innebar att man hämtade s.k. kvotflyktingar från olika flyktingläger och slutade ta emot andra som inte kunde bevisa vilka de var, varifrån de kom och varför de ville till just Sverige.

Hur som helst är Sveriges flyktingpolitik en ytterst kostsam affär och precis som i många egnahem handlar det om prioriteringar. I ekonomiskt svåra stunder tvingas man ibland avvara något för att ha råd med annat. Frågan är vad svenska skattebetalare tvingas avvara för att ha råd med den tvivelaktiga och lögnaktiga flyktingpolitiken?

Det går inte att skriva om flyktingpolitiken utan att belysa dessa två artiklar. De bevisar att det pågår ett medvetet fusk som uppenbart gått våra politiker förbi:

Hur norska somalier fuskar till sig miljonbelopp.
Hur man i arabländer lär sig att fuska till sig ett PUT.