Av Stefan K

Pettersson har vid flera tillfällen tagit upp vår lokaltidning SN och deras censur av nyheter, kommentarer och insändare. Jag har också drabbats av detta och lärt mig av läxan.

Sedan en tid tillbaka sparar jag alla mina kommentarer och insändare till SN (Södermanlands Nyheter) i ett Word-dokument. Där finns de kvar tills det jag ser att de publiceras. Fr.o.m nu tänker jag också publicera alla censurerade och borttagna alster här på bloggen.

Jag börjar nu med en insändare jag skrev för två veckor sedan, men som SN inte har publicerat och nu räknar jag inte längre med att den blir det. Insändaren är en reaktion efter de tragiska attentaten i Norge och medias snabba skuldbeläggning av vissa grupper i Sverige. Exakt samma media som efter självmordsattentatet i Stockholm var oerhört snabba med att uppmana sina läsare att inte kollektivt bestraffa vissa andra grupper i landet:

Våldet och hatet har alltid vandrat sida vid sida med människor som hellre önskar fred och demokrati. Hatet, våldet, retoriken och de odemokratiska krafterna finns i alla läger, oavsett om det gäller höger, vänster, religiösa eller rent kriminella grupper. Att alla som vill se en värld i harmoni, där de demokratiska och fredliga krafterna segrar, gemensamt tar avstånd från de som önskar oss ont är en självklarhet. Samtidigt balanserar demokratin på en väldigt slak lina och jag tycker Norges statsminister Jens Stoltenberg sammanfattade saken bra i sin presskonferens: ”Man måste få ha olika åsikter i ett öppet samhälle men de får inte uttryckas med våld”. Därför är det viktigt att vi nu och en gång för alla tar två gemensamma beslut. Ska vi fortsätta att bemöta olika åsikter med hat och våld, eller ska vi inte? Ska vi kollektivt bestraffa en hel grupp för ett brott som någon enskild person begått i Sverige eller andra delar av världen, eller ska vi inte? Politiker och medier har här ett stort ansvar, för om inte de kan acceptera olika åsikter och se skillnad på att skuldbelägga en hel grupp p.g.a. en enskild handling, hur ska folket på gatan kunna göra det?

Jag ser inte att insändaren bryter mot SN:s uppsatta regler, så min tolkning är att SN tillhör de medier som gärna skuldbelägger så länge skulden faller på de grupper man själv ser som måltavlor.

Det är många år sedan jag slutade köpa kvällstidningar. Numera lever också vår lokala morgontidning på lånad tid.