Av Stefan K

Här följer en artikel som är ovanligt lång för petterssons. Den var tänkt för en annan webbsida, men de har inte publicerat den, så jag gör det här istället.

Så sakteliga börjar vardagen återgå till det normala, såväl i det skakade Norge som i Sverige. Tyvärr har många familjer i vårt västra grannland förlorat både föräldrar, syskon och barn som de för bara någon vecka sedan pratade, lekte och umgicks med. Dårskapen har ännu en gång förstört många människors liv.

Finns det något positiv med Anders Breiviks avskyvärda brott, så är det att myndigheterna i detta förut så lugna och trygga Norden äntligen måste inse att verkligheten nått även vår del av världen. Terrorismen och extremismen finns mitt bland oss och vandrar ibland vid vår sida utan att vi är medvetna om den. Oavsett om våldet kommer från höger, från vänster eller från religiöst håll så är det något vi ska förakta och bekämpa. Ingen hederlig och oskyldig människa ska behöva känna otrygghet på sin egen gård, ingen mor ska behöva förlora ett barn och inget barn ska känna rädsla när han/hon befinner sig på läger. Hatet, våldet och extremismen får aldrig segra för då står vi alla där som förlorare.

Det negativa, om man ska prata i de termerna, är att den debatt om mångkulturens vara eller inte vara, nu lär vara död i Sverige. Den lilla strimma av hopp som vissa politiker och medier ändå gav, lär sakta blekna för att sedan försvinna helt. Per Gudmundsson som ända vågat lyfta på locket, har gjort en helomvändning och nästan bett om ursäkt för sina artiklar och lovat att han ska skriva mer betänksamt i fortsättningen. Tyvärr visar detta den inställning i känsliga frågor vår mycket vänsterinriktade press har, men om denna censurerande och ibland förljugna värld skapar ett bättre eller sämre klimat i Sverige har vi alla åsikter om. Lögner brukar så småningom lyftas fram i ljuset, hur mycket man än försöker hölja sanningen i mörker.

Att läsa, se och höra svenska medier nu gå bärsärkagång och anklaga svenska politiker och väljare för att deras retorik inspirerat en galen man från Norge är inte bara avskyvärt, utan direkt osmakligt.  Jag erkänner att jag har negativa åsikter om religionen Islam och den förda invandringspolitik som snarare stjälpt än hjälpt under de senaste trettio åren. Det innebär inte att jag med automatik är emot invandring och flyktingmottagning, vilka kan fungera om de sköts under kontrollerade och ansvarsfulla former, vilket det tyvärr slutade göra för många år sedan. Att jag skulle trigga galna extremister i andra länder genom mina inlägg på ”främlingsfientliga” och ”hatiska” webbsidor är givetvis en pinsam anklagelse, likaså att de småbarnsföräldrar och ungdomar som representerar SD och SDU skulle utgöra någon slags grogrund för våldsam terrorism. Tyvärr gör både journalister och politiker nu billiga poäng på denna tragiska händelse och detta är i högsta grad avskyvärt. I trettio år har ämnet invandring varit tabubelagt och ingen politiker och inget parti har ens velat ta upp frågan på dagordningen. De senaste åren har SD fått klä skott och utsatts för spott & spe när de dristat sig till att kritisera den politik som bevisligen inte fungerar. Media har rasat och försökt med alla medel, de övriga riksdagspartierna har vänt ryggen till och vägrat någon som helst öppenhet i frågan och extremvänstern har med sina odemokratiska och våldsamma metoder gjort sitt yttersta för att tysta alla som på något sätt visat upp en någorlunda kritisk inställning till dagens invandring.

Betänk att samma personer som nu sitter i tv-soffor och radiostudios och kastar ur sig anklagelser och skuldbelägger ett helt parti och dess sympatisörer, är precis samma personer som satt i precis samma tv-soffor och radiostudios och uppmanade folk att inte skuldbelägga en hel grupp efter 11:e september, bombdåden i Madrid och London 2005 och självmordsbombaren 2010. Den retorik man nu använder sig av är alltså politiskt betingad och vänder sig mot det parti man bekämpat i fem-sex år. När vi nu ändå pratar om retorik och skuldbeläggning, eller rättare sagt bristen på detta, så minns ni säkert Pajala-kommunisten som ville skjuta Per Gudmundsson och alla moderater. Hörde ni media göra gemensam sak och fördöma detta och hörde ni Lars Ohly ta avstånd från och förbanna denna kommunpolitikers ord? Ni med lite längre minne kommer säkert ihåg de två vänsteraktivister som placerade en brandbomb på McDonalds i Nyköping 2006? Bomben hade skapat stor förödelse och säkerligen dödat ett stort antal människor om inte ett tekniskt fel gjort den obrukbar. Har ni hört Lars Ohly ta avstånd från denna händelse och läste ni att media kollektivt bestraffade hela Vänsterpartiet för att de med sin ibland hätska retorik skulle ha inspirerat till dådet?

Ett mångkulturellt samhälle är i mina ögon fulla av problem och utmaningar och det tragiska massmordet i Norge förändrar inte min syn på detta. På mitt sätt att se det kan man bara lösa problemen med mångkulturalism på två sätt. Antingen låter man de människor som anländer till ett nytt land ta med sig sin kultur, sina lagar och sina regler. Detta skapar ett parallellsamhälle som bl.a. den växande muslimska befolkningen är på väg att skapa. De vill leva efter egna lagar, egna regler och efter den kultur man är van vid från hemländerna och vi ser nu hur bl.a. segregerade badtider införs överallt, hur skolflickor inte får delta i simundervisning, gymnastik och sexualundervisning, hur man vill införa särskilda lån utan ränta och hur mer radikala muslimer smyger omkring i förorterna och ser till att de där boende muslimerna följer de Islamska reglerna och inte faller för den västerländska frestelsen. Vi ser det ske i allt större utsträckning och det är väl detta som i folkmun kallas för en islamisering av vårt svenska samhälle. Kan verkligen ett parallellsamhälle fungera och vad händer när andra kulturer plötsligt börjar kräva sin rätt att leva efter sina lagar, regler och kulturer? Gemenskap eller kaos?

Den andra lösningen är att använda den hårt beprövade och slitna klyschan om att ta seden dit man kommer. Ni som rest utomlands har säkerligen hört denna fras från åtskilliga resor runt om i världen. Den fungerar, så varför kan den inte fungera i Sverige? Vi måste förmå andra kulturer att inse det faktum att de har valt att flytta till Sverige och här i Sverige har vi andra lagar, andra regler och en samhällssyn som vitt skiljer sig från många andra kulturers. Ska man bo här så måste man acceptera och respektera de förutsättningar som gäller i det nya landet. Precis på samma sätt som att vi inte kan flytta till ett muslimskt land och kräva att de ska göra avkall på sitt och anamma vårt.

Vilken av dessa två lösningar som regering och riksdag förespråkar återstår att se, men det är svårt att få två lösningar på samma problem att fungera i praktiken. Vilket av de två alternativen som på bästa sätt skapar ett land i harmoni och ett samhälle där olika kulturer kan samsas är något man behöver diskutera. Det går inte att okritiskt förlita sig till alternativ nummer ett bara för att debattklimatet förhållit sig till detta sedan 70-talet, för att svenska medier inte vågar eller vill gräva i de baksidor som ändå följer denna tuta & kör-politik, eller för att en ensam galning med personlighetsklyvningar och en vriden världsbild begått ett avskyvärt brott i ett av våra grannländer. En öppen diskussion och en värdig debatt brukar vara den bästa lösningen på alla problem.

Jag önskar och hoppas att vår statsminister nu äntligen kastar ifrån sig stoltheten och vågar erkänna de problem som uppstått med den oansvariga invandringspolitiken och att han öppnar sig för en dialog med samtliga de partiledare som är tillsatta av sina partier för att göra Sverige till ett bra land. Jag hoppas också att vår riksdag öppnar locket och vågar debattera känsliga ämnen i fortsättningen och att inte en galen norrman förstört detta för tid och evighet. Det hjälper inte att blunda för problemen och att leka tysta leken, för det är inget som gynnar varken Sverige och eller oss skattebetalare som även i fortsättningen vill leva här.