Av Stefan K
Många vaknar i dag med sorg och vrede i sina hjärtan. Många är de som aldrig mer vaknar.
Återigen påminns vi om vår bräcklighet och hur lätt en galnings verk kan förstöra livet för många oskyldiga människor.
Det som nu skett i Norge ligger så nära att vi tar till oss det på ett sätt som om det hade hänt i vår egen stad. Vi glömmer gärna i denna stund att galningars verk drabbar tusentals oskyldiga människor varje dag. Varje minut dör en oskyldig människa någonstans på jorden, dräpt av en galen person som drivs av en grumlig tanke. Varje dag sörjer tusentals anhöriga de söner, de döttrar, de fäder, de mödrar och de syskon som fallit offer för den idioti som genomsyrar hela samhället.
Jag ser med avsky på de bilder som förmedlas från Norge, men jag ser också bilderna med tårar i ögonen när jag tänker på de liv som släkts.
Samtidigt ser jag med avsky hur journalister, politiker, mediala kändisar och bloggare nu gör detta till en partipolitisk fråga i Sverige. I timmar har nu tv-soffor och radiostudios belägrats av personer som tar tillfället i akt att fördöma ett svenskt parti som dristat sig till att kritisera förda invandringspolitik. Samma personer har annars stått högt på barrikaderna och slagits för att vi inte ska döma en hel grupp för enskilda galningars verk. Vad visar detta? Jo, att det enskilda intresset även styr i tragiska stunder som denna.
Inget politiskt parti rår över detta som hänt vårt broderfolk, lika lite som något enskilt svenskt parti rår över självmordsbombaren i Stockholm eller de attentat som dödat tusentals oskyldiga runt om i världen.
Låt oss nu inte göra partipolitik av detta, men låt oss göra politik av det. Låt oss alla samlas i en gemensam kamp för att på bästa sätt ta avstånd från extremism, för att bekämpa terrorism, för att krossa brottsligheten och för att en gång för alla trygga det samhälle vi alla lever i.
De som tragiskt omkommit i Norge får inte sina liv tillbaks för att vi sitter i Sverige och utslungar hatiska och nedvärderande kommentarer om varandra. De förtjänar bättre än så.
Mycket bra skrivet Stefan K! Det som har hänt i Oslo och på Utöya är svårt att ta till sig för oss som inte har någon anhörig bland de numera 91 döda och många svårt skadade samt de som ännu inte har hittats. Hur svårt ska det då inte vara att ta till sig för dem som har drabbats. Där tänker jag särskilt på alla anhöriga till de barn och ungdomar som blev till offer för denna galning på ett sommarläger för politiskt intresserade ungdomar. Det är något så ofattbart att det inte ens i min vildaste fantasi, tidigare fanns med på min lista över vad en politisk motståndare är kapabel att göra i den kanske mest demokratiska delen av världen
Man talar ännu så länge mest om en ensam gärningsman, från polisen och media, men för mig verkar det osannolikt att han har kunnat förbereda och utföra sitt nidingsdåd helt ensam.
Som alla andra vettiga människor, sörjer jag det inträffade tillsammans med vårt broderfolk i Norge, och mina tankar går till alla de omkomnas närmaste. Det är en nationell sorgedag i Norge idag, som jag tycker alla i Sverige borde delta i.