Av Stefan K

Hunden sägs vara människans bästa vän och det är den säkerligen för många, men inte för alla.

Denna insändare kunde vi läsa i dagens SN och jag kopierar den rakt av:

”Brandkärr helt utan gränser.

Vi hundägare i detta paradis Brandkärr har nog en dröm gemensamt, nämligen en rastgård, inhägnad naturligtvis, där vi kan släppa våra djur utan att bli bespottade och hånade.

Våra hundar blir utsatta för stenkastning eller i värsta fall skott med luftgevär, vi hussar och mattar blir kallade ”jävla hora”. Men olika falla ödets lotter. Självklart ska vi ta hänsyn, men det skulle ju inte skada om lite av denna vara visades även oss. Lite ömsesidig respekt tack”.

Ja, vad säger ni? För många människor och inte minst för äldre, är hunden inte bara ett sällskap utan också en trogen vän, kanske t.o.m. den enda vännen. Varför ska den inte tillåtas att vara det om ägaren visar respekt för omgivningen precis som insändarskribenten skriver?

Nu vill jag inte gå händelsen i förväg eller spekulera, men ordvalet och det faktum att muslimer ser hundar som ”orena djur” pekar åt ett visst håll. Vore SN en seriös tidning borde de givetvis göra en uppföljning. Vi får se om detta sker, men tills dess lär invånarna i Brandkärr ha sina egna funderingar.

Denna artikel från 2010 säger en hel del.

Källa: SN 

Den nedre kommentaren tål inte SN, den är bortplockad två gånger. //Pettersson