Av Stefan K
Brittiska veteraner från 2:a världskriget är besvikna på dagens Storbrittanien och den utveckling landet gått emot.
Cirka 400 000 brittiska soldater dog under 2:a världskriget och långt fler ärrades för livet av de upplevelser de var med om. Idag hörs kritiska röster från de överlevande veteranerna om det var värt allt lidande då deras land förvandlats till något de aldrig bett om.
90-åriga Sarah Robinson var bara tonåring när kriget bröt ut och hon tog värvning i flottan så fort hon fick åldern inne. Hon såg hur åtskilliga av hennes bästa vänner dog eller skadades för livet. Idag ser hon med förakt på det Storbrittanien som hon och miljoner andra britter stred och dog för. Hon minns tillbaks på det land där människorna var glada, nöjda, artiga och tillmötesgående. ”Folk visslade och sjöng. Det var ett Storbrittanien i harmoni där frihet och demokrati var honörsord. Storbrittanien var vårt land, men detta land finns inte längre”. Så beskriver Sarah verkligheten i boken ”Den okända krigaren” av författaren Nicholas Pringle.
Boken handlar om de krigsveteraner som anser att politikerna svikit dem och tagit ifrån dem det land som de älskade och stred för. I boken kommer många veteraner till tals och den gemensamma nämnaren i deras beskrivning av dagens Storbrittanien är besvikelse, besvikelse över den väg som brittiska politiker lett in landet på. Högst upp på listan över de klagomål som riktas till David Cameron och tidigare premiärministrar står invandringen.
”Människor kommer hit, får allt gratis och ändå skrattar de på vår bekostnad”.
”Vi gamla kämpar med våra små pensioner och ni undrar om vi skulle göra om samma sak igen med facit i hand”?
”Vårt land har getts bort till utlänningar medan vi, den generation som kämpade för frihet, måste sälja våra hem för att ha råd med vård och tvingas stå i kö för att alla de nykomna ska ha förtur”.
”Vi känner oss förolämpade av muslimska och sikhiska kläder på stan”.
”Vår kultur försvinner i rasande fart och det är näst intill förbjudet att kommentera utvecklingen”.
”Jag är missnöjd med vad landet förvandlats till och jag vågar inte ens gå ut efter mörkrets inbrott”.
”För 18 år sedan förlorade jag min man, men hade han levt idag skulle han inte känna igen det Birmingham han älskade”.
”Detta är inte det land jag kämpade för. Här finns idag en politisk korrekthet och en okontrollerad invandring”.
Detta är bara några av de citat man kan hitta i boken och de vittnar om en enorm besvikelse och ilska som gror hos de män och kvinnor som stred för landet under det sista stora kriget. En övervägande majoritet av de överlevande veteranerna säger sig också vilja lämna EU som man anser blivit en koloss där Tyskland och Frankrike härskar.
Idag känner sig Sarah och hennes kamrater övergivna, bortglömda och nedvärderade. ”Det är bara på Remembrance Day som vi ges lite uppmärksamhet”, säger hon både trött och uppgivet.
Boken avslutas med en dikt av en överlevande flygmekaniker.
”Jag sörjde mina kamrater som stupade i strid, men idag när jag lever i en värld som är likgiltig för deras förhoppningar och drömmar, sörjer jag mer de som överlevde”.
Källa: DailyMail