Av Olli Rein

Så lyder svenska Dagbladets ledarrubrik från den 10 juni 2010. Det var dagen efter förra årets stora kravaller i Rinkeby några nätter i rad mellan den 8/6 -10/6, som summeras så här av DN den 24/6.

Jag skriver det här inlägget efter att ha läst Stefan K: s inlägg ”En skola i förfall” tidigare idag på Petterssons, om hur Sverige sjunker som en sten i den internationella jämförelsen i det så kallade PISA- testet. Så sent som 2006 skriver Stefan K att Sverige låg över genomsnittet men att Sverige idag ligger under och har dalat till plats nummer 21.

I Svenska Dagbladets ledare framgår det att den normala kostnaden per elev inklusive administration är ca 60 000 kronor per år. Till de socioekonomiskt svaga områdena tillkommer det extra anslag, som här i Rinkeby är nästan 50 000 kronor per elev och år. Alltså nästan dubbelt så hög kostnad som för ett svenskt normalbarn.

Det är med andra ord redan stor skillnad i resurser mellan problemtyngda områden och andra.

Men till vilken nytta satsas allt detta om den grundläggande ordningen inte kan upprätthållas? Upploppen i Rinkeby för ett år sedan är inget isolerat fenomen, och inte heller är det något unikt att ungdomar bränner ner ett bostadsområdes skola.

Förra året inträffade 457 skolbränder, varav 225 betecknades som ”anlagda med uppsåt” av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Då har man ändå en snäv definition av ”anlagd”, där inte ”barns lek med eld” eller ”fyrverkerier” ingår.

Det är en fördubbling sedan man började mäta i slutet av 1990-talet. Kostnaderna för bränderna räknas nu i miljardbelopp.

Det här är också en del av invandringens kostnader, när invandringen sker från helt felaktiga områden och på helt felaktiga grunder. Folk som inte bedömer att kunskaper är till någon nytta, invaderar vårt land och skapar inget annat än snabbt ökande kriminalitet.

Att då fortsätta att ta in dessa obildbara människor, från områden där någon annan kunskap än Islam inte anses nödvändig, är ju definitivt spiken i kistan för Sverige som välfärdsland.

Det verkar tyvärr viktigare för alltför många nysvenskar att bygga ett Islamskt samhälle som får små resurser, än att uppehålla det Sverige som redan finns, men som givetvis behöver kunniga medborgare även nu och i framtiden, om vår välfärd ska kunna bestå.

Så ge oss istället de invandrare vi behöver och som är intresserade av vår teknik, och vårt sätt att bygga samhället, och som inte bara är ute efter att sno åt sig så mycket som möjligt av vår välfärd för egen del, utan att lämna något bidrag till det ständiga arbetet att förnya välfärdens skatteunderlag.

De människor som inte accepterar det samhällskontraktet kan vi med all rätt i världen skicka tillbaka till Medeltiden, där deras kompetens i Islam kanske efterfrågas, fast den inte kan skapa en endaste tillväxtkrona, och utan det ingen välfärd heller.

Den här videon är från bloggen ”som jag ser det 68”  och visar Rosengårdsområdet 18/1 2011, men kan nog gälla för de flesta av våra problemområden. Jag kunde tyvärr inte hitta några bilder eller någon video från Rinkeby i juni 2010.