Av Stefan K

Det publicerades en insändare i SN den 27:e maj.  Den var skriven av en äldre herre och den nästan andades av en vädjan om hjälp.

Den äldre herren är boendes på äldreboendet Björkgården i min uppväxtort, Tystberga.

Vi får i insändaren veta att kommunen tänker höja avgifter och försämra vissa förmåner som de äldre haft, allt för att spara pengar. Man har redan höjt kostnaden för omvårdnaden, från 1:a juni kommer matkostnaden att höjas och man förhandlar också om att höja hyrorna.

Visst är det så att priser höjs för alla i samhället, men varför slå mot de som redan har det kämpigt och de som finansierat sin välfärd sedan 14-15 års ålder? Vi ska inte ställa grupp mot grupp säger de bättre vetande, men är det inte precis vad som sker i dagens Sverige och är inte våra gamla de stora förlorarna? Vilka vinnarna är börjar nu så sakteliga gå upp för oss.

Vi ser nu hur besparingar och nedskärningar sker runt om i Sverige och detta sker i ett land där medborgarna är med och betalar världens högsta skatter.

Hur länge tänker ni politiker förneka att miljardrullningen till flyktingindustrin inte skulle ha någon som helst påverkan på vår välfärd och dess tre kärnämnen vård, skola och omsorg?

Svenska politikers primära uppgift är att värna vårt land Sverige och se till våra skattebetalares bästa. Allt annat är sekundärt och det är banne mig inte svenska politikers uppgift att göra nedskärningar i vår finansierade välfärd för att stoppa in pengarna i en flyktingpolitik som havererade för trettio år sedan.

Låt våra gamla unna sig sina sista år i livet med den välfärd de förtjänar.

Läs insändaren och kommentarerna på SN:s webbsida