Av Stefan K
För mig som ateist verkar det nästan sanslöst hur vuxna människor än idag tror på existensen av en Gud, en Allah eller vad man väljer att kalla honom.
Bibeln, Koranen och andra inspirationskällor är inget annat än forntidens sagoböcker och huvudfigurerna i dessa böcker skulle passa på de moderna barnens väggalmanackor.
Själv fascineras jag av vår Nordiska mytologi och hävdar att den skulle göra sig lika bra på film som den fantastiska ”Sagan om Ringen- trilogin”, om manuset nu kom i rätta händer. Aldrig, inte ens som barn, har jag dock trott på Tor, Oden och de övriga figurernas existens.
Vikingatiden är en period som väcker intresse och ett besök på Birka borde vara ett måste för varje svensk skolklass. Nu vet jag att vikingar och inte minst deras symboler gjorts till rasistiska av vår svenska pk-kår, men likt förbannat är de våra förfäder och personligen känner jag mig stolt över att mina förfäder rönt sådant rykte i omvärlden. Kanske inte främst för deras krigiska kunskaper, utan lika mycket för deras konstnärliga talanger, deras skeppsbyggnadskunskaper, deras upptäcktsfärder och deras erkännande som goda handelsmän.
Är det något jag önskar så är det ett riktigt vikingamuseum, vackert beläget på Djurgården i vår huvudstad Stockholm. Jag inbillar mig att detta skulle röna stort intresse och inte bara hos oss svenskar som har en stamtavla som sträcker sig ända tillbaks till 800-1000 talen.
Vikingarnas öden och äventyr fascinerar. Tänk bara på Leif Erikssons resor till Amerika 500 år före Columbus eller det c:a 1000 år gamla klottret ”Halvdan var här” i Hagia Sofia i Istanbul som vikingarna kallade Miklagård.
Det finns en runsten en mil från mig vid Lunda kyrka i Jönåker det också står något om ”Halvdan” den stenen var tidigare inmurat i väggen på Lunda Kyrka.
De kristna prästerna var inte dumma, de la beslag på platserna dör asarna och vikingarna hållit till och byggde kyrkor där på och av runstenar.
Gillar skarpt detta inlägg.