Av Stefan K
För mig som ateist verkar det nästan sanslöst hur vuxna människor än idag tror på existensen av en Gud, en Allah eller vad man väljer att kalla honom.
Bibeln, Koranen och andra inspirationskällor är inget annat än forntidens sagoböcker och huvudfigurerna i dessa böcker skulle passa på de moderna barnens väggalmanackor.
Själv fascineras jag av vår Nordiska mytologi och hävdar att den skulle göra sig lika bra på film som den fantastiska ”Sagan om Ringen- trilogin”, om manuset nu kom i rätta händer. Aldrig, inte ens som barn, har jag dock trott på Tor, Oden och de övriga figurernas existens.
Vikingatiden är en period som väcker intresse och ett besök på Birka borde vara ett måste för varje svensk skolklass. Nu vet jag att vikingar och inte minst deras symboler gjorts till rasistiska av vår svenska pk-kår, men likt förbannat är de våra förfäder och personligen känner jag mig stolt över att mina förfäder rönt sådant rykte i omvärlden. Kanske inte främst för deras krigiska kunskaper, utan lika mycket för deras konstnärliga talanger, deras skeppsbyggnadskunskaper, deras upptäcktsfärder och deras erkännande som goda handelsmän.
Är det något jag önskar så är det ett riktigt vikingamuseum, vackert beläget på Djurgården i vår huvudstad Stockholm. Jag inbillar mig att detta skulle röna stort intresse och inte bara hos oss svenskar som har en stamtavla som sträcker sig ända tillbaks till 800-1000 talen.
