Politik

Anti-semitism, Sweden, Malmö, 2009

Pettersson6 kommentarer

Av Pettersson

Nazister på gatorna i Malmö, 60 år efter tredje rikets fall.

Olagliga nazist…förlåt muslimdemonstranter attackerar en judisk fredsmanifestation. Alla judar tvingas fly.

6 thoughts on “Anti-semitism, Sweden, Malmö, 2009”

  2. Här har du några stadgar att läsa från dina skyddslingar i området. Jag ber dig batt läsa igenom detta mycket noggrant DC, då dessa dokument är mycket viktiga för fredsutvecklingen i området.

    PLO: s stadgar

    http://www.sapereaude.se/plo.html

    Hamas stadgar

    http://www.sapereaude.se/hamas.html

    Hizbollahs stadgar

    http://www.sapereaude.se/hisbollah.html

    När du är klar så kanske du har någon lista på det du vill anklaga staten Israel för. Jag ser fram mot att läsa den.

    Svar

  4. DC du har missat något väsentligt i den här konflikten och utan den verkligheten förstår jag att du inte kan förstå något om konflikten.
    För det första så startade araberna inne på Israels område redan på eftermiddagen av den första dagen med den nya ordningen massakrer på judar. Vid gränserna fanns trupper från Transjordanien, Irak, Saudiarabien,Syrien, Libanon och Egypten, det kan ha varit några fler också från t.ex. Nordafrika. Dessa trupper var välutrustade arméer med pansar och artilleripjäser och de var tillsammans närmare 100 000. Israel hade endast en bondearmé otränad för krigsgöring och många var överåriga, men inga andra fanns. Deras utrustning var i huvudsak gamla Mausergevär,utan automatisk frammatning av patroner. Men mod och större offervillighet gjorde att judarna slog den ena efter den andra av de stolta arabländerna, vilka alla fick slinka hem med svansen mellan benen och slicka sina sår till 1956 då de återkom fick stryk igen och åkte hem och slickade sina ömma sår en gång till. 1967 hade man dock fått till en oslagbar taktik, man skulle anfalla från tre håll samtidigt. Tyvärr läckte planen ut, så att Israel kunde börja med att slå ut Nasse(r)grisen alla stridsflygplan på marken vid hans flygbaser i Egypten och sedan tog sig Israel åter an de Syriskirakiska trupperna runt Golanhöjderna, där Syrien kunnat få upp sitt artilleri högt och därför skjuta mycket längre än annars var möjligt. Israel gjorde dock ett motanfall med flyg och pansar och syrierna och irakierna sprang hem med byxorna nedskitna igen. Med Jordanien kunde nu Israel göra fred, och dessa Jordanier gav nu upp sin ockupation av Västbanken och Östra Jerusalem och backade tillbaka över sin egen gräns.Egypten gav också upp sin ockupation av Gazaremsan och dessutom hela Sinai, ända fram till Suezkanalen. I oktober 1973 så anföll Anvar Sadat Israels ställningar i Sinai, som var utglesade på grund av att många soldater fått permission för judarnas största högtid Yom Kippur, i början hade Anvars styrkor en viss framgång, men sedan rullade hela den Israeliska krigsorganiationen igång och snart var det omvända roller, då ropade hela Arabvärlden på FN, när Ariel Sharon och Moshi Dayan med var sin armé endast var ca 80 km från Kairo. Sedan kom bland andra jag själv ned till Egypten och från basen i Ismailya kunde vi styra fredsarbetet. Några år senare blev det fred mellan Egypten och israel och hela Sinai lämnades tillbaka, men blev en demilitariserad zon. Otur vad att jag till och med var nere och såg era tappra soldater då 1973 – 1974.

    Svar

  5. Vad anser du om konflikten mellan Israel och Palestina? Judarna fortsätter och krigshetsar och ockuperar områden i kringliggande arabiska grannländer trots att de fick sitt land redan 1948. Deras enda ursäkt är att det står i bibeln att judarna, ”Guds folk”, har rätt till hela Palestina.
    Får de slå ihjäl andra människor bara för att bibeln säger att de har rätt att göra det?
    Är det en giltig ursäkt som rättfärdigar dödandet?

    Svar

  6. Pettersson, nu pratar vi om min stad, Malmö. Där har muslimer prio ETT. ”Bygg en moské bygg två bygg flera baby”.
    ”Alla” tassar vi på tå för de lättkränkta. Det vet du väl Pettersson?

    Svar

KommenteraAvbryt svar