Av Stefan K
Det sägs att fotboll, ja idrott i största allmänhet, är den säkraste källan till förbrödring och en förening av världens alla nationaliteter, etniciteter och religioner.
Det stämmer alldeles säkert, men det finns undantag och dessa utmärker sig på alla nivåer i den sportsliga världen.
Som f.d. fotbollsspelare på lokal nivå kan jag skriva under på att idrotten också framkallar känslor av den mer negativa arten och att det även på låg och lokal nivå finns spelare, ledare och t.o.m. föreningar som inte ser tjusningen med idrott, utan gärna går över gränser för den egna vinningens skull. Fotboll förbrödrar allt som oftast, men sliter ibland också isär tron på sportslighet och kärleken till den sport man ägnar sig åt.
Tyvärr och jag menar verkligen tyvärr, så var under min aktiva tid invandrarlag de som alltid var inblandade i diverse skandaler. Jag skulle ljuga friskt om jag påstod att inga svenskfödda spelare och ledare agerade på ett sätt som inte hör hemma i sportens värld. Visst fanns de, men då rörde det sig om enskilda personer, inte om hela lag och t.o.m. föreningar som uppträdde allt annat än ärligt. De flesta av lagen kom från Södertälje och de flesta av de lagen försvann snabbt från fotbollskartan efter att uteslutits av Fotbollsförbundet.
Det fanns ett lysande undantag, Assyriska FF. De uppträdde alltid efter spelets regler och välkomnade motståndarna på ett värdigt och välkomnade sätt, både före, under och efter matcherna. Mycket berodde säkert på klubbens dåvarande starka man, Benjamin ”Müller” Bakircioglu (far till f.d. landslagsspelaren Kennedy) som såg till att sköta klubben på ett exemplariskt sätt. Assyriska tillhör idag Sverigetoppen i fotboll och har t.o.m. spelat i Allsvenskan. Nu drar jag inte alla andra Södertäljeklubbar över en kam, men vi som var aktiva under 80- och 90-talen minns säkert lag som Jadran, Suryoyo och Caupolican med en viss bismak i mun.
Även på lägre nivåer har det förekommit bråk och stök. Korpfotbollen är en sådan miljö, men även på rena områdesturneringar har det förekommit bråk och tyvärr, även om vissa inte vill erkänna detta, så har det nästan uteslutande handlat om invandrargrabbar som utmärkt sig.
Verdandi i Nyköping har under flera år arrangerat en fotbollsturnering för de boende i området. Ett väldigt bra initiativ som samlat många och glatt ännu fler. Tyvärr har inte heller denna turnering klarat sig från bråk, utan polisen har vid flera tillfällen kallats in och diskussioner har förts om man ska fortsätta med dessa turneringar. Nu blir fallet ändå så och i sommar drar man igång, med förhoppningar om en bättre förbrödring än den som stundtals förekommit.
Till sist en video från denna turnering som visar hur fotboll förbrödrar…
På Brunnsängsplanen i Södertälje mötte vi 1977 Jadran, som var ett jugoslaviskt lag. En av våra mindre spelare fick en käftsmäll av en jadranspelare, men en av våra största killar gick då fram och talade om för juggen att han skulle sluta med sånt annars skulle han kunna bli arg. Ett femtiotal av Jadrans hemmafans var på väg in på planen med tillhyggen, men domaren fick dom att vända. Jag tror killen med käftsmällen åkte ut och vi vann komfortabelt med flera mål på den stora planen ca 115 x 70 m, som egentligen var gjord för amerikansk fotboll. Vi sprang helt enkelt sönder juggarna, som var rätt gamla, många var nog runt 35 och en del äldre, så inte ens ungdomligt oförstånd kunde de skylla på. De hängde helt enkelt inte med, och det tålde dom inte. Det här var på höstsäsongen och vi hade vunnit knappt hemma 1-0 tror jag, och det var stökigt då med och planen endast 100 x60 m vilket är vanligast i de lägre serierna. internationella mått har jag för mig är ca 107 x 68, men de är nog mätta i engelska tum och fot, så det är nog ojämnare siffror i verkligheten än vad jag har skrivit.
Under Gohtia Cup förra sommaren skrevs det mycket om en gruppvåldtäkt men jag vet inte hur det slutade men det blev vä knappast med förbrödring.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/15-aring-gruppvaltogs-i-goteborg
Minns också alla dessa Södertäljelag som så ofta skapade kaos kring matcherna. Minns även chilenska lag (Colo-Colo hette ett tror jag) som var nästan värre. Det var nersparkade domare, regelrätta upplopp under matcherna och annat skit som inte hör hemma på en fotbollsplan.