Av Olli Rein
Jag läste i Merit Wagers blogg hur det kunde gå till på en mödravårdscentral, när gravida somaliska kvinnor kom dit. Jag återger en sådan historia ordagrant från en migrationshandläggare. Den ingår i en lite längre blogg av Merit Wager, där hon som oftast låter någon av sina tidigare arbetskamrater komma till tals anonymt.
Historien.
En vän till mig jobbar på mödravården, hon berättar om somaliska kvinnor som kommer till mödravården och är gravida. Samtal som detta utspelar sig ganska ofta på mödravårdscentralen:
Sjuksköterskan (SSK): Åh, du är med barn, har din man äntligen fått komma till Sverige?
Somaliska kvinnan (SOM): Nej han är kvar i Somalia.
SSK: Har du varit på semester i Somalia?
SOM: Nej det går inte.
SSK: Men vem är pappa till barnet?
SOM: Min man.
SSK: Har du träffat honom alltså?
SOM: Nej, han är i Somalia och jag har inte träffat honom på 4fyra år.
SSK: Men hur kan han vara pappa till barnet då?
SOM: Han är ju min man.
Vad överraskad ”pappan” ska bli när han inte får tillstånd att komma till Sverige efter DNA-prov på detta barn och på honom. Hur kan han, som är pappa till barnet, inte få tillstånd???
Bilden högst upp visar en höggravid svensk kvinna på förlossningsavdelningen vid MUS, och den nedan kön av svenska kvinnor till mödravårdscentralen i Landskrona. Tänk att personalen av obestämd nationalitet, inte ens orkar jobba bort alla dessa ständiga köer inom vården för svenskarna!
Att en barnmorska, som har tystnadsplikt, skulle berätta för sin väninna som förmodligen också har tystnadsplikt och hon i sin tur berättar detta på sin blogg, mycket osannolikt.
Har vi helt plötsligt två yrkesgrupper som har tystnadsplikt och som inte håller den?
Då mina vänner har vi större problem än vad vi någonsin tidigare kunnat tro.
Alltså förmodar jag att detta är lögn och förbannad dikt!