Av Olli Rein

Hägglunds harakiri, så lyder rubriken på Lars Kriss ledarskrift i Södermanlands Nyheter i dag 4/3 2011. Lars börjar värma upp sig genom att skriva att det inte saknas krisande riksdagspartier. ”I skuggan av den socialdemokratiska ökenvandringen är Kristdemokraterna partiet som befinner sig längst från sin politiska oas”, skriver Kriss och fortsätter: ”Faktum är att KD är så ideologiskt vilse att man kan ifrågasätta hela dess existens”.

Här har faktiskt Lars fångat KD i ett nötskal just för tillfället i vart fall. Han hävdar också mycket riktigt att man byggt hela partiet på familje- och folkhälsopolitiken, och stått för en sorts förnuftig småborgerlighet, där inkonsekvensen varit konsekvent.

Men nu är konsekvensen snarare inkonsekvent. De senaste veckorna har Göran Hägglund bytit fokus från vårdnadsbidrag till att stödja den svenska tobaksindustrins expansion av sin snusexport. ”Det är en ideologisk piruett i klass med olympiska konståkare”, tycker Lars.

Hägglunds besked igår att höja gränsen för frikort på läkemedel, betraktar Kriss som nästa steg i KD: s strävan att snurra ut ur riksdagen. Då sökte ju KD stöd hos pensionärerna vid höstens val, för att nu ett knappt halvår senare göra livet svårare för alla fattigpensionärerna. En höjning från 1 800 till 2 200 är faktiskt nära nog en 25 procentig höjning av egenavgiften.

Det går dock ändå att försvara den höjningen, då ingen höjning gjorts på 12 år, så en höjning med 400 kronor per år är ingen katastrof, om det nu inte vore för att Alliansregeringen samma dag presenterade en uppgörelse om ”gratis”, sjukvård till papperslösa immigranter, som befinner sig illegalt i landet.

Skatteresurser är i högsta grad ändliga, konstaterar Lars Kriss helt riktigt. Blotta misstanken att KD prioriterar illegala invandrare som har fått sin sak prövad i en demokratisk rättsstat och fått avslag, framför pensionärer som betalat skatt under ett långt arbetsliv (ofta 50 år eller mer), är tillräckligt för att skicka väljarna till ett parti som prioriterar tvärtom, som ju SD faktiskt gör.

Det blir nog inte heller bättre av att SD prioriterar annorlunda i många andra fall också för de hårt prövade pensionärerna, som kämpar mot Alliansens pensionssänkningar och deras omotiverade pensionsskatt, som är en nagel i ögat på de allra flesta pensionärer.

Att det sedan inte blir särskilt svårt att välja bort KD för pensionärerna, när de diskriminerar de äldre för unga friska invandrare, som endast söker sig till Sverige för att det här är lättast och mest lönsamt att utnyttja välfärdssystemet, då blir det istället lätt att välja bort KD för SD.

När dessutom lagar skrivs om för att anpassas till utländska medborgare, så att de kan få ut mycket mer av välfärdssystemet än någon svensk pensionär någonsin kan få med den här regeringen, så vore det ju konstigt om man inte vände sig till något för pensionärerna bättre parti, och där finns då bara SD.