Av Pettersson

Mellan klockan sex och sju på morgonen den femte februari föll de tyska elpriserna, liksom även priserna i Danmark, på såväl Jylland som Själland, till minus 9,3 euro per MWh, (Elproducenterna fick betala för att bli av med sin el!). Men den politiskt och branschmässigt omhuldade ökade integrationen mellan den nordiska och kontinentala elmarknaden och marginalprissättningssystemet borde det rimligtvis ha lett till att även de svenska elpriserna pressades ned mycket kraftigt denna lördagsmorgon. Men icke. Det svenska elpriset låg denna timme på 58 öre exkl. alla skatter.  

Det visade sig att ”integrationen” inte riktigt fungerade. Överföringskapaciteten mellan Tyskland och Sverige låg på en tiondel av den nominella kapaciteten, samtidigt som den även var mycket låg mellan Danmark och Sverige.

Visst kan sådana saker inträffa, någon gång, men studerar man statistiken så är detta en regel utan undantag. När priserna är låga i Danmark och Tyskland så går överföringskapaciteten ner. När priserna riskerar att bli låga i Sverige på grund av stor produktion av vatten- och kärnkraft, så utnyttjas överföringskapaciteten till max och våra svenska elpriser kan hållas uppe på en härligt kontinental nivå.

Prishöjningar beror till en stor del på de utsläppsrätter för koldioxid och ibland bristen på el, men i Sverige producerar vi i stort sett helt koldioxidfri el från vatten och kärnkraft, ändå får vi betala koldioxidskatt. Några överskott blir det aldrig för elbolagen stänger kraftverk eller exporterar när vatten reservoarerna är fulla.

− Pettersson anser att elbranschen är sjuk, de tjänar pengar på att inte sälja och det är en envägskommunikation, bolagen tar aldrig hänsyn till kunderna. I andra branscher försvinner sådana företag, här tjänar de enorma pengar på att blåsa kunderna och regeringen tiger eftersom en stor del av elpriset är skatt.

Källa: E24