Olli Rein

Simon & Garfunkel är en amerikansk folk-rock–duo bildad i New York år 1964. Gruppens namn kommer av efternamnen på sångarna Paul Simon och Art Garfunkel (båda födda 1941) . Simon & Garfunkel kom att bli den antagligen största duon på 1960-talet. Paul Simon var den som skrev låtarna. Båda sjöng och producerade skivorna, tillsammans med producenten Roy Halee.

Paul Simon och Art Garfunkel träffades första gången 1953 under en skoluppsättning av Alice i Underlandet när de var elva år. De bodde då i stadsdelen Queens i New York. 1957 skrev de och spelade in singeln ”Hey, Schoolgirl” under namnet Tom & Jerry på skivbolaget BIG som ägdes av Sid Prosen. Simon kallade sig Jerry Landis, eftersom han vid den tiden dejtade en tjej som hette Sue Landis, och Garfunkel Tom Graph (från Graph Paper som han använde för att rita på). Musikaliskt var deras stora förebilder duon The Everly Brothers. Singeln sålde 150.000 exemplar och nådde 49:e plats på Billboard-listan. 23 november 1957 uppträdde de på amerikansk TV i musikprogrammet American Bandstand iklädda röda jackor.

Men de efterföljande singlarna floppade och båda återvände till sina studier. Garfunkel studerade matematik på Columbia University medan Simon valde engelsk litteratur som ämne. Efter att de slagit igenom som Simon & Garfunkel gavs Tom & Jerry-materialet ut 1966 på LP:n Simon & Garfunkel på skivetiketterna Allegro (UK) och Pickwick (US), vilka dock drogs tillbaka efter kort tid efter påtryckningar från Simon och Garfunkel. Dessa låtar har även i modern tid återutgivits på CD både som bootlegs och legitima utgåvor. Dessutom har många tidigare outgivna låtar inspelade 1959 – 1964 givits ut på diverse CD-album, de flesta bara med Simon.

Efter en provspelning för producenten Tom Wilson 1964, som då också producerade Bob Dylan, fick duon kontrakt med skivbolaget Columbia. Albumet Wednesday Morning, 3 AM spelades in, men sålde dåligt. Simon åkte till England och spelade på pubar och klubbar. Han spelade där dessutom in soloalbumet The Paul Simon Song Book 1965. Garfunkel fortsatte sina arkitektstudier.

När två lokala radiostationer i Florida och Boston började få önskningar från lyssnare om att få höra sången ”The Sound of Silence” från LP:n lät Tom Wilson spela in 12-strängad gitarr, bas och trummor på den akustiska versionen av sången och skivbolaget gav ut den som singel. När den nådde förstaplatsen i december 1965 återförenades Simon & Garfunkel för att snabbt spela in albumet Sounds of Silence som gavs ut i januari efterföljande år.

Senare samma år följde det mer genomproducerade albumet Parsley, Sage, Rosemary and Thyme som bland annat innehöll ”Homeward Bound”, ”Scarborough Fair” och ”The 59th Street Bridge Song (Feelin’ Groovy)”

Soundtracket till filmen Mandomsprovet 1968 gjorde Simon & Garfunkel till superstjärnor, trots att soundtracket i huvudsak bestod av redan utgivna låtar. Den nyskrivna ”Mrs Robinson” (ursprungligen betitlad ”Mrs Roosevelt”) från filmen hamnade istället på duons fjärde skiva Bookends som kom ut i nära anslutning till filmen. Den 15 juni 1968, samtidigt som ”Mrs Robinson” låg etta på amerikanska singellistan, intog Simon & Garfunkel också de tre översta placeringarna på den amerikanska album-listan med soundtracket och sina två senaste album (dessutom låg Sounds of Silence på 27:e plats och Wednesday Morning, 3 AM på 163:e).

Under 1969 pågick inspelningen av duons nästkommande album Bridge over Troubled Water. Ett smakprov från albumet gavs ut redan i april 1969 när singeln ”The Boxer/Baby Driver” gavs ut. Inspelningen av albumet försenades, delvis beroende på att Garfunkel befann sig i Mexiko för att spela in filmen Moment 22. Olika åsikter om musikalisk inriktning ledde till motsättningar mellan de båda gruppmedlemmarna. Albumet Bridge over Troubled Water, som gavs ut i februari 1970, blev ändå deras största försäljningssuccé. Förutom titelspåret gjorde singlarna ”Cecilia” och ”El Condor Pasa (If I Could)” bra ifrån sig på hitlistorna.

Albumet placerade sig överst såväl på den amerikanska Billboard-listan som den engelska albumlistan, liksom i flera andra länder. På englandslistan låg albumet etta 41 i veckor totalt (under en 18 månader lång period) och albumet var där det mest sålda såväl 1970 som 1971. Efter en påföljande turné i USA och Europa splittrades dock duon och de båda inriktade sig på sina respektive solokarriärer.

När man har bra material att jobba med, kan man göra det där lite extra. Därför vill jag rikta ett tack till YouTube och människorna bakom det varumärket för att  många fina inspelningar finns att bara hämta på Internet. De två sista inslagen var hämtade från Simon and Garfunkels gratisuppträdande i Central Park i New York 19 september 1981.  Eftersom all musik var gjord före 1969 så kan man godkänna att konserten är av senare datum.  Jag har nu bara en riktig artistgrupp kvar att redovisa innan jag är färdig, om ni inte tycker att det är någon ni gärna skulle vilja ha med. Kanske sätter jag in ett par alltså högst två egna grupper som får göra tvärtom mot vad brukligt är. De får bli efterband istället för förband som dom stora brukar ha. Men som ni såg i videon med låten ”Mrs Robinsson” så behövde dessa båda herrar redan 1968 endast lägga ifrån sig gitarrskyddet som Paul Simon gjorde, och känna efter att guran var okej stämd och allt funkade, sedan drog dom igång som om de hade trott att publiken var på väg hem. Snacka om minimala förberedelser, när man är inne på scenen.

Jag vill också tacka både svenska Wikipedia och den engelskspråkiga för många fina detaljer i det ni skriver. Jag vet ju att det är folk från olika fanklubbar som skriver de här artiklarna på Wikipedia, och att det är få som vet bättre än dessa.

Om ni som läsare har önskemål på artister jag inte har tagit upp, skriv en kort kommentar så kan det ordna sig om det är tekniskt möjligt och artisten är lite mer än bara  godkänd, och haft stor del av sin karriär mellan ca 1955 – 1969.