Av Stefan K

Ibland tappar man tron på mänskligheten och önskar att vissa personer aldrig fått se dagens ljus. Det danska paret i den lilla staden Brønderslev är två exempel på mänskligt avskräde som jag önskar allt illa i världen.

I nio år torterade, våldtog och utsatte de sina nio barn för övergrepp som man knappt vill beskriva i ord. Den äldsta dottern, lätt förståndshandikappad, är den som har utsatts för de allra grövsta exemplen. Hon våldtogs av sin pappa, som även försökte få andra män att följa hans exempel, men dessa vägrade. Hon slogs vid flera tillfällen med ett basebollträ, tvingades gräva sin egen grav, låstes in i ett rum utan vatten, värme och ljus, försökte förmås till sex med de yngre syskonen som också tvingades urinera på sin äldre syster och som kronan på verket försökte pappan tvinga hennes till sex med en häst.

De andra barnen har inte heller de undkommit föräldrarna galenskap, utan har också misshandlats, våldtagits, blivit knivskurna, fått kokande soppa nedhällt i halsarna och tvingats äta hästbajs. Barnen har också levt i armod, utan riktig mat och chans att sköta sin hygien.

Att ingen under dessa nio år upptäckt vad som skedde inom hemmets väggar kan ses som en gåta. Hemmet, ett fallfärdigt ruckel i utkanten av Brønderslev, var insmort med avföring från både människor och djur och redan där borde varningsklockor ringa. Hur reagerade lärarna, för några tecken på barnens öde borde synas utåt med tanke på den undernäring och bristande hygien som de lidit av i alla år? Hur reagerade klasskamraterna, befolkningen i den lilla staden och inte minst de närmsta grannarna? Det äldre par som bodde närmast skräckhemmet och som ofta hade besök av barnen, vittnar om att de verkade kontaktsökande och inte såg ut att må bra. Visserligen valde barnen att inget avslöja, men nog borde man kunna se tecken när människor och framför allt barn utsatts för människosläktets sämsta sidor? Kanske är det så att vi hellre blundar i situationer vi känner oss obekväma inför och hoppas att någon annan väljer att ta initiativ?

Tack och lov så tog den äldsta dottern mod till sig och rymde från hemmet till sin biologiska mamma, som hjälpte henne att polisanmäla paret. I vanlig ordning slår de ansvariga ifrån sig och försöker lägga skulden på varandra. De äldre paret som bodde grannar med familjen var de som först slog larm, när de så småningom började misstänka att allt inte stod rätt till, men deras brev till kommunen föranledde inga reaktioner. Borgmästaren i Brønderslev slår också hon ifrån sig och skyller på att familjen var tämligen nyinflyttade i kommunen och att de tidigare hemkommunerna aldrig slagit larm. Givetvis borde också männen som pappan försökte få att våldta den äldsta dottern ha reagerat och anmält detta, men…Nu ligger fallet också hos den danska regeringen och socialminister Benedikte Kiær (K) som vill tvinga kommunerna att hålla koll på de nomadfamiljer som flyttar från kommun till kommun. Dansk Folkeparti vill gå hårdast fram och stöttar Kiær, men vill också se ordentliga rapporter från de tidigare kommuner som familjen bott i.

Nu står föräldrarna åtalade och finns det någon rättvisa i denna värld, så ska de bägge aldrig mer tillåtas att se dagsljus. Även om de hårdaste straff som det danska rättsväsendet kan ståta med inte hjälper barnen i deras bearbetning av uppväxten och att såren förmodligen aldrig läks, så är i alla fall Danmark befriat från två mänskliga avskräden som aldrig borde fötts till denna värld.