De stackars "barnen".


Av Stefan K

Sverige är idag en av de största, kanske den största, mottagaren av ensamma flyktingbarn. Denna mottagning har gjorts till en lönsam industri där inte bara flyktingsmugglarna tjänar stora pengar, utan där även svenska kommuner och privata vårdinrättningar ser det lönsamma i det hela. Personaltätheten på dessa hem för barn, skulle få varje anställd på våra äldreboenden, vårdcentraler, skolor och sjukhus att gråta av lycka. På dessa barn sparas inga pengar, ingen lyx är för överdriven och man undrar ibland om dessa barnhem finansieras med pengar som egentligen skulle gått till var välfärd. Så kan det väl ändå inte vara, då de höga skatter vi betalar ska finansiera just vård, skola och omsorg, eller kan det…? Nog anser jag att våra inbetalda skatter i första hand ska gå tillbaks till oss själva och våra anhöriga, men nu är ju jag bara en lågavlönad verkstadsarbetare så jag ska väl bara betala och hålla käft.

Det finns mycket man kan och ska ifrågasätta om denna lönsamma verksamhet. Hur har de råd, hur hittar de hit och varför just Sverige? Just nu sitter jag och filar på en liten artikel som jag kommer att lägga ut om några veckor, för först väntar en välbehövlig semester. Frågan som dock är viktig och jag vill belysa redan nu är den om huruvida barnen är barn eller ej. Enligt Migrationsverkets definition av dessa barn ska de vara under 18 år, men är vi inte ganska lurade, eller ”vi” kanske är fel ord. Myndigheterna låter bättre. Få av de som söker asyl i Sverige har id-handlingar med sig vid ankomsten och Migrationsverket går oftast uteslutande på de sökandes egna ord, men nog finns det goda skäl för dessa barn att ljuga sig in i landet och då pratar jag inte bara om deras roll som ankarbarn, utan läser ni nätets fria nyhetsförmedlares artiklar om barnen, så inser ni snart varför Sverige är ett attraktivt slutmål. Gratis boende, egna lägenheter, gratis mat, nyköpta kläder, nyköpta elektronikvaror, gratis utbildning, gratis vård etc. etc.

Kalix kommun som är en av de senaste i raden att få del av den lönsamma verksamhet som de ensamma barnen utgör, har en artikel på sin egen hemsida där man kryddat denna med en bild på ett av de ensamma barnen. Finner ni något lustigt med den? LÄNK Jag har också varit 18 år en gång i tiden, men ingen elev i min dåvarande skola såg ut som sin farsa. Det sägs dock att traumatiska upplevelser gör människor äldre, så låt oss förutse att så är fallet här och att inte myndigheterna uppe i Kalix är extra lättlurade.

Politiskt Inkorrekt körde en artikel om dessa barn som man kryddade med bilder av barn som sökt och fått asyl i Sverige. Döm själva, LÄNK. Detta är alltså unga pojkar som kommer att gå i samma klasser som dina tonårsflickor och vara med på klassfesterna.


3 responses to “De stackars "barnen".

  • Stefan K

    Svaret på din fråga Olli är ja, ett förtvivlat ja.
    Detta blir min 3:e repa till Thailand och första gången var jag okunning och inhandlade en flaska thailändsk whiskey och jag säger bara:
    NEVER MORE!
    Numera är det de ädla och goda dryckerna Singha och Chang som rinner ner i strupen.

    Australien, suck!
    Det är ett drömresemål som verkar stanna vid en dröm.

    Gilla

  • ollirein

    Ja trevlig semester önskar jag också, med gott om Singha pilsner. Själv var jag i Thailand rätt tidigt, när turistströmmen från Sverige ännu var begränsad. Jag var där 17 dagar 1979 i december, vi åkte hem på juldagen 25/12 1979 och mellanlandade i Tasjkent i Sovjetunionen. Där blev vi stående med vårt Finnairplan medan en armada av stora propellerplan startade med ca en minuts mellanrum. När vi kom hem så stod det på löpsedlarna att Sovjet hade gått in i Afghanistan, då förstod vi varför alla dessa flygplan fick företräde före vår lilla DC8: a. Att vi flög med Finnair, berodde på att det var det enda flygbolaget i väst, som hade tillstånd att flyga över Sovjetiskt luftrum. Finnairflighten starta i Helsingfors, så dit fick SAS ta oss. Upp kaffe och så ner igen ca 45 minuter. Lagom flygresa, rekommenderas för dem som vill till Helsingfors, istället för båt.
    Tyvärr har jag aldrig mer rest till Thailand än, men hoppas på att komma dit åtminstone en gång till. Men först på tur står att hälsa på hos dottern i Brisbane i Australien. Snart åker sonen dit också på ett halvår som utbytesstudent, men vi gamla får nog vänta tills i höst eller vintern 2012. I sommar kommer istället dottern med sambo hem, och det ska också bli rolig. Han har varit här tidigare och är klart godkänd. Inga kusingiften här inte.
    Har dom fortfarande kvar sitt rävgift kallat Mekongwhiskey, Stefan?

    Gilla

  • Eva-Marie

    Hej StefanK, jag får erkänna att det fanns en tid då jag trodde att det var SMÅ barn som kom hit.Men jag kunde inte förstå hur dessa SMÅ rara barn klarade av att resa så långt alldeles själva.Man berättade ju inte det för oss.
    I vems intresse ligger det att föra svenska folket bakom ljuset?

    Ha en trevlig semester!

    Gilla

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft. Tre eller fler länkar innebär att kommentaren ställs i kö och måste vänta på godkännande. Använd bara ett alias, skifta inte.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: