Det mesta är nog redan sagt i denna frågan, men jag bifogar ändå mitt senaste alster som SN refuserat. Tycker nog inte att det var så mycket vassare än Lars Kriss, men ändå. Det föll ändå för rödpennan. Det känns mer aktuellt än någonsin efter Abidirsak Waberis mumlande i P1.

En fråga om trovärdighet.
Heder och tack till SN och Lars Kriss för krönikan den 4/1 om Helena Benaouda, ordföranden i Sveriges Muslimska råd.
Det är tydligt att även SN kommit till vägs ände och nu vågar ta upp ett tabubelagt ämne och ifrågasätta trovärdigheten hos Helena Benaouda. ”To little and to late” kan man karakterisera det avståndstagande som av Benaouda skickades ut till pressen.

Tyvärr gäller det övriga delar av det muslimska ledarskapet i Sverige och möjligen även i övriga delar av världen.

Reaktionerna vad gäller Muhammedkarikatyrerna har varit, och är, kraftiga, minst sagt. Flaggbränning, demonstrationer, köpbojkotter och politiska uttalanden och markeringar av olika slag. Miljontals människor över hela världen har varit inblandade.

Men det är någonting som inte stämmer.

Om alla de människor som framhärdar i att islam är en fredens religion och som älskar fred, verkligen menade det, så borde vi väl se flera reaktioner på samma kraftfulla nivå.

Det krävdes ett terrorattentat i centrala Stockholm innan man kunde märka några reaktioner överhuvudtaget. Ett par mindre demonstrationer och några ljumma avståndstaganden.

Borde vi inte hört eller märkt några fördömande reaktioner, som ligger på minst samma nivå som dem som inträffade rörande Muhammedkarikatyrerna, när tusentals oskyldiga människor av alla möjliga trosinriktningar dödas, inklusive muslimer.

Om budskapet om avståndstagande från terrordåd ska bli trovärdigt borde rimligen reaktionerna ligga på samma nivå som vad gäller Muhammedkarikatyrerna.

Delar av ledarskapet för muslimerna i Sverige sitter idag i Sveriges Riksdag. Jag väntar på den dag då man kliver upp i talarstolen och tar bladet från munnen i dessa frågor.

Stefan Hallberg